Onsdagkväll i timmerkojan

..lite så känns det. Vi renoverar köket för fullt. Och således har vi inget kök alls. Ett rum med rör som sticker upp ur golvet och kablar som sticker ut ur väggarna. Ett nymålat köksfönster dock. Inte illa ändå. För övrigt så har vi ett provisoriskt “sommarkök” i tvättstugan där vi klämt in spisen och kylskåpet. “Sommarkök” låter liksom lite mysigare och finare än “nödkök  med diskmöjligheter i tvättho” Nåja, den som väntar på något gott..osv osv. Ikväll är det extra festligt i timmerkojan. Vi har skjutsat pappa, tillsammans med Lennart Möllberg, till Orsayran för att de skulle få gå omkring och spela och ha roligt med andra musikanter. Jag och ungarna har myskväll med coop-pizza, “köp 2 för 44 kr” Det är till den nivån matlagningen sträcker sig när man har ett sommarkök med 0,2 kvadratmeter arbetsyta. Hej å hå!  Vi blev mätta iaf..och coops kebabpizza var inte såå tokig! (Med ett glas rött slinker det mesta ner)

“Sommarköket” Observera den fiffiga stand-inlösningen för  hushållspappers-hållare!

To be continued som det brukar stå på slutet..

Sen sist…

..så vi åkte till Turkiet. Mamma fick såklart “findricka” på planet och alla var nöjda. 

Vi åkte till Marmaris och dess heta sand och värmande sol. Vi badade, solade, åt gott och drack gott och bara slappade. Vi åkte “dolmus” till grannbyn och åt gott på fin restaurang där vi blev försäkrade att inte oroa oss för hemfärden; “Georgio skjutsar hem er, ni behöver inte betala” Det är det som genomsyrar Turkiet och dess turistorter. Deras otroliga gästfrihet och känsla för service. En vecka med garanterad sol och värme.

Fina familjen Bosse var med…

..Bosse badade och åt middag, drack Efes nej jag menar äppeljuice och åt chokladglass. Allt med stor förtjusning!

Fanny gjorde sandhjärtan och vi njöt vid havet!

Farbror Bengt och tant Agnetha hängde också med. Bengt skulle såklart ha allas vinglas hos sig. Det var inte lillbrollan med på alls. All inclusive har den inverkan på farbröderna…

Efter en vecka åkte vi hem. Varför vi nu gjorde det. Vi kunde väl ha stannat där några månader. Nej vi ville nog hem och fira avslutning i förskole- samt förstaklass. Vi ville hem och få semester så vi kunde börja riva gamla sunkiga köket och få ett nytt, fräscht med med lite mer plats att förbereda middagen på än 80 cm bänkskiva. Antagligen var det därför vi ville hem. Istället för att stanna kvar i ljuvliga Turklandet och gå på “hamam” och bli renskrubbade och masserade dagarna i ända. Men vi kommer tillbaka en annan gång..

Mammor och superhjältar

Just nu vill jag bromsa tiden lite grann. Jag tar gärna första juni igen, om en månad. Härliga sommardagar passerar i raketfart och jag vill att det ska vara sommar för evigt…

Vi har firat årets viktigaste dag. Mors dag! Då åkte jag och mina “äldstingar”, som också numera kan titulera sig som mor, till Borlänge och kupolen där vi shoppade och fikade. På vägen dit svängde vi av och tog “turistvägen” över Tällberg.

Våra magar knorrade och vi var inställda på frukost. Hotellen låg tätt men tyvärr passerade vi runt klockan tio och inga, inklusive Hotell Dalecarlia, hade lust att rucka på att plocka in frukostbuffén exakt klockan tio. Inte ens för tre hungriga mammors skull. (liite dålig service tyckte vi) Häpp!

Det blev brunch i Borlänge! Under vår väg lyckades vi även hamna i en tipspromenad…

..annars har det eldats en och annan brasa och skolan lider mot sitt slut. En förskoleklassare ska upp i ettan och en förstaklassare ska upp i tvåan. Sen helt plötsligt så ska de ta studenten!

Igår var vi på biblioteket på vernissage. Det var utställning av teckningar på superhjältar som eleverna i ettan och tvåan gjort, samt för de som ville, så var det också catwalk där superhjältarna fick tillfälle att visa upp sig i  sina egenhändigt gjorda superhjältedräkter som de tillverkat av skräp. Det här projektet har de haft i skolan, under ledning av konstnären Hanna Nielsen. Vår egen superhjälte ser ut så här;

I natt har vi en annan superhjälte på besök. Bosse som sover över när hans mamma Sara firar att tentan i juridik är avklarad. Själv ska jag försöka skriva en spalt. Packa min väska och betala månadens räkningar. På tisdag lyfter planet mot Turkiet för en veckas total avkoppling! Vi ska på sin höjd lyfta ett finger för att få en efes till vår solstol. Det blir bra det!

Livrädd..

I morgon ska jag göra något jag är livrädd för. Jag sak gå till frisören. Eller åka ska jag. Direkt efter arbetet ska jag sätta mig i bilen och åka med bultande hjärta till frissan. Inte till min vanliga snälla frisör som jag efter många år litar på. Nej en helt främmande människa ska få sätta saxen i mina små tunna testar. Det är kris, min frissa har semester. Va?! Frisörer ska väl inte ha semester!! Det är ju JAG som ska på semester nu och behöver “akutfixastill!!” Så, med bultande hjärta och blossande kinder åker jag alltså till avrättningen imorgon. Så känns det. Eftersom jag lätt trasslar till det när jag ska förklara hur jag tänkt mig så tänkte jag ta med en bild. Men jag hittar ingen riktigt bra. Eller jo, men jag har tyvärr inte hår nog för de “braiga” frisyrerna. Annars var ju den här rätt så originell…

..fast då måste man nog ha en haklinje. Samt ett fågelhuvud uppe på sitt eget. Jag har varken eller! Häpp!

Semestergarderoben räddad

Här var det inte mycket skrivet på sistone. Det blir väl så när våren kommer och man är ute och påtar i trädgårdslanden, ansar buskar och krattar och grejar (läses: när man inte ids skriva och inte ids kratta så mycket heller, bara börjar och sen slänger krattorna och bestämmer sig för att grilla korv istället. Och ta ett glas rött. Eller två. Möjligen tre) Måndagens outfit såg i alla fall ut såhär…

..en käck knytklänning i tålig bomullskvalitet. Storlek “One zice”, passar således hela familjen. En riktig semestergarderob med andra ord. Den finns för närmare beskådan i omklädningsbåset på röntgenavdelningen på Mora lasarett. Blir ni sugna på att prova den så ta kontakt med en rask dam som pratar muminspråk. Det var nämligen hon som beordrade mig att hoppa i den här figursmickrande dressen innan hon tryckte på mig ett par hörlurar med skrapig musik och skjutsade in mig i i tunneln för en serie bilder på min ländrygg. Nu återstår att se vad som visades på dem. Hoppas det bara syns en helt frisk om än ovanligt stel rygg, fotograferad i skikt.

Rensa i röran

..är en ganska bra bok som handlar om Feng Shui. Hur man sorterar bort allt onödigt, som tar ens energi och gör att man nästan inte får luft i sitt eget hem. Snart kan jag andas här. Startade projekt storstädning här hemma igår. Det är för mig helt och hållet jättemystiskt varför jag har sparat på vissa saker. Böcker om företagsekonomi. Som jag studerade för flera, flera, flera år sedan. Och insåg att det var ingenting för mig. Men jag sparar all denna litteratur. Ifall vadå???? Nu är de borta. Och tusen andra saker. Som jag inte har använt på massor med år och inte heller kommer att sakna. Faktiskt har jag redan glömt vad det var jag slängde mer…

Nisseprat!

Jag har hittat den nu. Den låg här på skrivbordet, till hälften gömd under min bankdosa, ett örhänge och ett “postitblock”. Jag har letat här typ tusen gånger redan men nu låg den plötsligt bara där. Jag hade bara glömt att man måste prata högt med tomtenissarna för att de ska lägga tillbaks sånt de lånat. Igår kväll gjorde jag det; “Jag vet att ni kanske har extra mycket att klippa nu men måste ni ha alla tre saxarna, jag kan väl åtminstone få ha en!!? Jag behöver klippa naglarna på mina barn innan andra  tror att de har en slarver till mor!!” Så sa jag. Med hög röst. I morse låg saxen här. Lätt som en plätt! Prata högt! 

Sakletare

Jag tillbringar nog minst 25% av min tid med att leta efter saker. Jag har hittat passen. Jag har hittat burken med nycklar. Korgen som jag bär ren tvätt i är upphittad. Nu letar jag efter en nagelsax. Jag tror jag har tre stycken. Varenda en är borta. Jag vet att det är lagom storlek på saxen för tomtenissarna, men snälla nån, varför ska de ha alla tre???

Våffeldagen

..igår dök Sara och Bosse upp för våffellunch. Sara gräddade, vi andra mumsade i oss…

 

..härligt gott med våfflor tyckte Bosse!

Påskoutfit

Lördagen flöt på fint. Jag uträttade massor, städade och stod i. När jag dammsög hallen var mannens jobbväska väldigt mycket i vägen. Till brädden fylld med hårda pärmar var den också. Jag slängde lite irriterat väskan åt sidan, mot trappen till övervåningen. På kvällen när jag i full fart kommer klivande och ska bänka mig framför fångarna på fortet så sparkar jag tån rakt in i väskjä…n!! Det var väskans hämnd på mig antar jag. Aj,aj,aj va ont det gjorde. Och det gick inte över. Jag hittade zonsalva bland mina medikamenter, som jag dränkte min stackars tå i. Men den fortsatte att göra ont som jefvulen så det var bara att härda ut. Så småningom domnade den väl bort och natten tillbringades med foten vilande högt på två kuddar.

Söndag morgon kom och försiktigt försökte jag röra på tån. Det gick sådär kan jag säga. Och när jag tog i den önskade jag att jag inte hade gjort det. Jag åkte till akuten med tån. Relativt snabbt kom jag in på undersökningen där en snäll farbror doktor undersökte min tå och sa “vet du va, vi tar helt enkelt den här lilla foten och stoppar in den i en röntgenmaskin” Det är så skönt att doktorer förstår att när man har ont i sin tå så känner man sig som ett ynkligt barn och bör behandlas som så! Två timmar senare fick jag röntga min lilla tå. Som visade sig ha en fraktur. Den ska självläka i omkring sex veckor och själva smärtan bör ha gett med sig efter två. Sjukskriven i två veckor. För en tåjäkel! Usch! Jag haltar omkring här hemma så gott jag kan. Det går, men tar lite längre tid med allting. Har jag satt mig vid datorn och glömt mina glasögon på sängbordet åtta meter bort så tar det typ tio minuter att hämta dem. Men, men man ska inte klaga. Det finns alltid de som har det värre! Det ska man komma ihåg. Och just nu får jag glädjas åt att jag ska fira påsk hemma, där det inte är så nog med klädseln. Det här är nämligen min påskoutfit vad gäller skobeklädnad. Skulle kanske inte kännas så kul att komma i rosa flufftofflor på fina påskfesten!

Blodbrist..wähäää

Jag har ringt mitt “desperate call” . Det blev till läkaren. Han skickade remiss till röntgen på/för/av (hur säger man?)  min rygg. Bra. Han (sjuksystrarna) tog blodprov. Omständigt nog i två omgångar. Alltså, jag är ju lite känslig vad gäller blod… Men jag har blivit duktigare med åren. Nåväl. De tog blodprov, och när jag fattade att det handlade om att ta i armvecket så sa jag vänligt men bestämt  att “då vill jag nog luta mig tillbaka i stolen en aning..” Systern riggade raskt om det hela och tog med mig in på ett rum där jag fick ligga ner i en säng. Efter blodprovet var det väntan i väntrummet. Efter en stund när doktorn haft sin betänketid så kom han på att han ville ha ett blodprov till varpå samma procedur utfördes. Ligga på britsen, blodprov i andra armen och vänta i väntrummet. (och faktiskt så är ju väntan lite av det värsta…) Det var järnbrist, som jag misstänkte (nuförtiden googlar man sig fram till vad har för krämpor) och nu har jag fått ett stort paket med tabletter. Har ätit i tre dagar nu och, tro  det eller ej, men jag undrar om jag inte redan börjar bli piggare?! Ikväll har jag dammsugit och städat badrummet efter jobbet. I pausen mellan skjutsar av barn till aktiviteter. I vanliga fall orkar jag knappt dricka kaffe samt skjutsa barn. Härligt om det hjälper. Jag hatar att vara trött när det inte är sovdags på riktigt.

För att återgå till  blodbristen..och att jag är “lite känslig när det gäller blod” Jag var på sjukan en gång med en av mina döttrar. Dottern var kraftigt förkyld och skulle ta en snabbsänka, ett blodprov i fingret.  Jag, den tappra modern, satt i stolen med barnet i knät, och systern tog blodprov på barnet och det gick hur bra som helst. Sen var det lite väntan….barnet ålade ur knät för att se sig omkring lite och, här kommer det. Mitt nästa minne av läkarbesöket; en desperat barnröst; “Mamma!!!!” ………………..jag tittar upp….ser taket och i någon sned vinkel mitt barn………jag sitter i stolen och hänger med huvudet över armstödet. När jag fokuserar blicken så ser jag  min oroliga dotter framför mig och på golvet ligger min plånbok. Jag rafsar snabbt upp min plånbok, tar min dotter i famnen och lugnar henne med att “oj mamma svimmade visst litegrann….” Nästa läkarbesök följde mostern med som stöd och mamman satt i väntrummet  och var “duktig” och inte svimmade. Dottern utbildade sig senare i livet till undersköterska. Vet inte om det hänger ihop på något vis..men ja…återkommer om effekten av “duroferon” (“järnmeducinen”)

By the way…Håkan Hellström. Kan det bli sjuttonde april så jag får höra alla nya låtar!! Tills dess så får jag nöja mig med “det kommer aldrig va över för mig” Vilka texter han gör…

Skrivbordsröra

..om mitt skrivbord stod i någon slags öppen kontorsmiljö på något slags arbetsplats så skulle jag nog snart ha arga lappar där, där det stod “din mamma jobbar inte här” Som en pik att städa upp.  Just nu samsas pappershögar, skärp, en burk med engelska kolor, olika sorters snören, kortlek, nagellack, nässpray, örhängen, några tidningar och en tumstock här på mitt skrivbord. Bland annat. Och som kronan på verket fyra koppar, ett glas samt en frukosttallrik. Men som med det mesta så finns det även två sidor att se på det här..

                                                                  ..det här tänket gillar jag!

Julosten

Att julen varar ända fram till påska stämmer faktiskt. Åtminstone här hos oss. Det är inte så att vi har tomtar och julstjärnor framme eller spelar Blue christmas för fulla segel, men jag åt precis upp det sista av julosten. En av dem. Vet inte vad det är med oss. Jag och min man. Vi lider av samma syndrom. Någon form av köpiver inför den stundande högtiden, blandat med extremt dåligt minne. Inför julen som var så köptes det ost i minut och parti. Mannen handlade ost och jag handlade ost och vi var till Köpenhamn och gick lyriska omkring på något slags matmarknad där dejlige danskar bjöd oss att smaka av fantastiska lagrade ostar som vi såklart köpte med oss hem. Vår kyl dignade av ost.

Förra påsken gick vi loss på lax. Vi köpte lax i butiken. Vi valde lax på något “giftcard” som gubben fått genom jobbet. Det var inkokt, kallrökt, varmrökt och gravad. Och så kom vi på att vi hade ju också beställt lax med vår lokale odlare. Såklart! Vi åt lax i flera veckor. Nu snart är det påsk igen. Kanske läge att skriva en inköpslista för att undvika ett helt berg med ägg..

Annars då? Vi har planerat in våra semesterveckor så nu ska jag ta med önskelistan till jobbet. En vecka är  inplanerad till Marmaris, Turkiet. Vi åker tillsammans med lilla Bosse och hans mamma och pappa, samt svåger med fru. Det ska bli riktigt skoj! 

..vi borde stå ut med det här en vecka!

Vårvittring

Ja visst är den  på gång nu, våren. Fåglarna vet. De flyger studsigt upp och ner och kvittrar glatt. Vasaloppsveckan är här och det vet ju alla att efter den så är det nästan vår på riktigt! Det är bra. Längtar efter värme. Kylan gör mig stel. Måste gnälla lite, har djävulusiskt ont i ena skinkan och ner i låret. Och en ond och stel rygg på det. Igår kväll tog jag mig med stor möda uppför trappen. Måste ta mig i kragen och ringa någon i morgon. Läkare. Kiropraktor. Inte vet jag men ett “desperate call” till någon får det bli! 

Grodor

Journalgrodor är nog bland det roligaste jag vet att läsa. Kom att tänka på det eftersom jag måste ringa till sjukan så jag får en tid för att kolla blodvärdet. Jag har nämligen 1. lågt blodtryck 2. ofta för lågt blodvärde. Det gör mig periodvis svimfärdig av trötthet. Men lite järntabletter brukar  göra susen. Nu är det nog dags för en kur tror jag. Känner igen symptomen; domnar i armarna på nätterna, stickningar runt munnen och orkeslös. Får hoppas att det inte står såhär i min journal sen; “Äter hjärnmedicin för dåligt blodvärde” Eller ännu värre “söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett”

Nöjd

Ibland är jag så otroligt pedagogisk. Not. Mina flickor är med på showdansträningen. I varsin grupp, olika dagar. Idag skulle jag passa på att åka till gymet medan Lova tränade dans och Fanny skulle få vara hos favokusinen under tiden. Det tyckte dock Lova var grymt orättvist. Även fast jag sa att nästa vecka kunde vi göra samma sak fast tvärtom så var det världens suraste tjej som stampade uppför trappen och in på sitt rum. Jag gick såklart efter och diskuterade och förklarade allting med lugn och pedagogisk röst. Gjorde jag inte nej. Jag stampade runt på nedervåningen och utförde hushållssysslor och sa med hög röst att “nej men då skiter vi i allt, vi kan strunta i dansen också och bara sitta här hemma varje kväll och ha det jättetråkigt, huvudsaken att det är rättvist!! “ Sa jag. Bland annat. Efter en stund kom Fanny ner med ett papper, med en hälsning från Lova; “felåt att jag var självisk och dum” Så var vi vänner igen och jag fick ju såklart säga “felåt” för att jag skrikit och gapat och sagt knäppa saker, som man gör ibland när man är arg. Så även om jag kanske inte är superpedagogisk dygnet runt så verkar de ju inte bli helt knasiga i alla fall, mina ungar Dans blev det, och “surisen” skuttade glatt både ut till bilen och in från bilen när vi kom hem. Träning blev det och mamma var nöjd!

Varm snö

Ledig måndag. Gick upp i sömnen, kändes det som. Med grusiga ögon fixade jag frukost till flickorna och placerade dem i tevesoffan under varsin filt. Fixade mig själv och åt en macka o drack en kopp kaffe medan jag samlade ihop skridskor, läxa och allt som de skulle ha med sig. När jag skjutsat dem till skolan så plockade jag upp syster yster och sen sparkade vi igång veckan på gymet! Yeah!  Är jag hurtig eller är jag hurtig! Känner mig så skitnöjd med mig själv för att jag masar mig ner dit och inte hittar på en massa undanflykter. Som jag i vanliga fall brukar vara expert på när det gäller fysisk aktivitet! Det här känns t.o.m roligt. Igår, när helgen började lida mot sitt slut, och jag hade mumsat i mig god mat, ostkroksbollar och allt godis jag kom över så längtade jag faktiskt till måndagsmorgon och gymet. Ja ni hör ju. Jag är nästan ett träningsfreak. Jaja, har man inte tränat förr så är det väl dags att börja nu när man börjar komma upp i åren. Se till så att lårbenshalsen håller för ett antal vurpor och att inte kroppen i övrigt helt förfaller. By the way, kylan har gett sig, om än tillfället. Idag luktar det  varm snö, fåglarna kvittrar, blå himmel skymtas och solen kikar fram då och då. Vilken dag!

Positivt

Peppar peppar ta i trä och allt sånt där, men – vi är friska. Hela familjen. Inga krämpor. Förutom att jag har lite träningsvärk i armarna sen jag dansade disco, nej vad säger jag, sen jag var på gymet menar jag. Det är väl positivt så säg! Det betyder att jag tog i som sjutton. Eller lite närmare sanningen, att jag är extremt otränad. Ikväll bänkade vi oss såklart framför Guldbaggegalan. Rätt så småtrevligt att titta på. Till det slank det ner en liten glögg. Snålar med den sista slatten av 2012 års glögg. Man måste ju försöka hålla värmen på alla tänkbara sätt i det här antarktiska klimatet!

“Ah, ha, ha, ha, stayin' alive, stayin´alive…”

Jag skulle aldrig ha sagt det där va? Om temperaturen som var på väg uppåt. Idag är det något kallare ute än vad det är i frysen. Men himlen är vackert ljusblå med rosa skyar så jag antar att det är det jag får glädjas åt medan vi befinner oss i istiden. För övrigt så är idag en sån dag som igår. Jag känner att jag har nåt i mig som vill ut. Det skulle funka med att dansa lite gammal hederlig 80-talsdisco på en finlandsfärja. Typ så känner jag mig. Tänk Bee Gees Staying alive och lite glimmande discokulor i taket! Men det känns lite avlägset att genomföra så jag antar att jag, så fort mannen kommit hem, får ge mig ner på gymet och plåga discofeelingen ur mig på gåbandet! Det ger samma effekt, men är inte riktigt lika glammigt..

Är det inte det ena så är det det andra!

Ja det är så det är! Jag börjar inse det nu.När vi så försiktigt börjar glädjas åt att slippa ha samma temperatur utomhus som i frysboxen så får vi kräksjuka istället. Igen! Bara tacka och ta emot. Med den här sjukfrånvaron hösten/vintern 2012-13 så måtte vi väl få en immunitet mot förkylning och kräksjuka som heter duga! Fick ringa jobbet och meddela mig som vab imorrn. Det är så jädra tråkigt. Det som lättade upp kvällen var dock premiärprogrammet av “Mia på Grötö”. Precis så bra som jag förväntat mig. Mia Skäringer. Hon är så jädra bra!!

Kyla. Du avskyvärda!

Vad är meningen med den här kylan? Den känns så meningslös. Det är inte kul och det är inte skönt eller uppfriskande. Inte ett dugg. Det gör ont i näsan när man andas in den. Kylan. Och även om man är duktigt klädd så fryser man. För man har så mycket kläder att man bara kan stå helt stilla med armarna rakt ut. Det kan se fint ut med vinter om man är inomhus och tittar ut. Men so what?? Fråga mig om jag gillar vinter och jag svarar NEJ!  

Bästa julklappen

Fick en julklapp med Fanny. “Till mamma och pappa” stod det på ett kuvert. Inuti kuvertet var det ett egenhändigt gjort presentkort “duska få massage” stod det på det. Såå gulligt!! Igår fick jag min del. Medan jag tittade på uttagningen till ett av mina favoritprogram; “Sveriges mästerkock” så var det fyra (lillasyster hjälpte till) flinka små händer som smorde in och masserade mina torra, trötta fötter med världens bästa kroppssmör. Body butter från Body Shop. Alltmedan jag njöt av Per Morbergs, ja vad ska vi kalla det, vissa kallar det härskarteknik, mjae..jag föredrar att kalla det för brutal ärlighet. Vilken lovely kväll i tevesoffan. Och det bästa av allt. Ikväll var det repris. Inte av programmet, ikväll var det första utslagningen, men av massagen!! Vilka underbara ungar…!

By the way, jag glömde att nämna i mitt förra inlägg. Jag var kär. I pianisten i teveprogrammet “halv sju”. Neej!!! Det var inte “Tollarparn!!!” För guds skull! Ivan Renliden hette han, min darling i drömmarnas värld, då när jag var sju år!

Andra tider

Sjuåringen halvligger i soffan, spelar spel på surfplattan och nynnar på Hurriganes “Bourbon street”. När jag var sju år nynnande jag på “Man ska leva för varandra” av Trio me Bumba och tittade på teveprogrammet “Halv sju” med Lennart Swahn och Karin Falck. Och John Blund förstås. En liten reflektion bara…

Nytt år

..det blev ett festligt avslut på 2012. Finaste systerdottern fyllde trettio år och bjöd in till kalas med supergod mat och sång o dans. Precis vad en lyckad fest bör inneålla!  Lite vimmelbilder från middagen..

Sen blev det en vilodag innan det var dags att sparka igång nyårsaftonen. Den firades lugnt hemma för vår del..Lite bastubad och så svalka av sig på verandan med en Carlsberg. Det är snäppet efter att rulla sig i snön. För grannarnas skull så skippar vi det.

Så inleddes nyårsmenyn med en räkcocktail. Jag säger bara mums! Resten av middagen var jag i något slags “matextas” och glömde att fota. En rejäl biff av oxfilé med sockerärter och portvinssås går inte av för hackor. Lite “Gino” på det och vi rullade från bordet till soffan där vi sedan diskuterade livet, lyssnade på Perssons Pack och drack ur slatten efter såskoket. Innan midnatt flyttade vi ut i slogboden. Eldade, gjorde snölyktor och firade in det nya året. Mysigt i överkant!

..och så är det då första dagen av ett nytt år. Lugnt och stilla. Nästan lite vårigt faktiskt. Tror minsann jag ska försöka ta mig ut en sväng och andas in lite av det nya året. Vad ska det bli av det mån tro? Jag borde ha ett fritidsintresse. Tror jag ska testa golf. Och julen… undrar om den inte får firas på ett varmare ställe. Visst är det mysigt med traditioner, men det får inte bli ett tvång. Varför köpa en massa julklappar till barn som egentligen har allt och lite till..? Som ändå roar sig med så enkla medel. Idag leks det förresten hotell här och Lova har precis gjort en liten skylt att hänga upp. Den ska antagligen sitta i receptionen…

God fortsättning på det nya året. Det kommer nog att bli ett av de bättre!