Man kan ha sin konfirmationsbibel till mycket. Som en hjälpande hand till exempel. När jag skulle sätta upp en hylla i min syhörna så saknade jag en tredje hand för att stötta lite när jag drog i skruvarna. På bordet låg några högar med böcker. Fiffig som jag är så staplade jag bibeln tillsammans med diverse litteratur i en lagom hög trave och la hyllan ovanpå. Så några varv med skruvdragaren och voila – hyllan på plats. Bra kvinna reder sig själv!
Det är meningen att vi ska lämna på dagis vid nio på morgonen. Idag åkte vi bil och äntrade Tallkotten tjugo minuter över nio. Igår åkte vi spark och kom fram fem i nio. 
Det går alltså fortare att åka spark än bil..?
Nu ska jag göra en ugnspannkaka de luxe (med bacon och rivna morötter) så att min lilla tös kan få med sig lite till Norge…
Morgonen startade med en oplanerad sparktur. Det var dags för besiktning av vår pålitliga bil. Därför skulle mannen i huset ta den till jobbet idag. Kvar hemma var den lite mindre pålitliga bilen. Den hade inte lust med någon åktur idag så det blev att plocka fram sparkstöttingen. Just nu känner jag mig riktigt glad för det. Misstänker att om bilen startat så hade jag inte kommit ut idag, och då hade jag missat den härliga lyckokänslan man får när man susar nerför backen med sparken. Både ungarna och jag skrek av glädje!! När jag lämnat på dagis så tog min näst äldsta dotter sällskap med mig hem, så även hon bjöds på en åktur. Det var ju inte igår som jag skjutsade henne på spark precis. Hon är ju ändå nitton år :) Så, idag gillar jag vinter. Jag gillar även snö. I alla fall när det är blott fem minusgrader och finfint sparkföre. Fråga mig när det är minus trettio alternativt snöstorm, så är jag antagligen av en annan åsikt. Men vem har sagt att man inte får ändra sig ibland?
Kändes skönt med frisk luft i lungorna idag efter att ha tillbringat hela dagen inomhus i dammet igår. Vi stretade ju på hela dagen igår, jag och gubben. Det kånkades möbler hit och dit och till sist så var det äntligen “mission completed”. Vi hade fixat ett rum till småtjejerna. Vi hade ett rum till vår “varannanveckasflicka” och i en del av vårt sovrum hade det blivit en riktigt trevlig datorhörna. Nu är det bara lite småpyssel kvar. Men det är ju bara roliga saker. Lite “duttande” bara! Så kan man göra annat än att gilla läget?
Det här är jag, min moster och min morbrors fru, på väg på en sparktur för många år sedan…
Jag är spelänka ikväll. Och för att jag inte ska få tråkigt och känna mig alltför övergiven så har jag dragit igång ett litet projekt här hemma. Jag ska göra ett till rum. De minsta har inget eget rum och de invaderar vårt hus. De sover i vårt sovrum och så har de sina saker i resten av huset. I varje rum. De håller på att ta över hela huset. Desperat sätter jag ut stora korgar som jag köper på loppis (hatar grälla plastlådor) där jag kan häva ner prinsessklänningar, dockor, små serviser, låtsasborrmaskiner m.m., m.m., m.m., m.m. Allting har dock sin gräns och nu orkar jag inte känna mig som att jag bor i ett hus designat för fyra-femåringar längre! Så därför ska jag alltså skapa ett rum. Ett rum där jag kan slänga in deras sängar, saker och dem själva, och så pang igen med dörren och vrid om nyckeln! Det sista var ett skämt. För det mesta är jag faktiskt en väldigt snäll mamma som inte låser in sina barn. Nu skulle jag bara behöva en fungerande trollstav…
Sitter klädd i varma kläder, extra varm kofta, inlindad i en filt och rikligt insmord med liniment. Efter min vurpa igår 
..och vi med den. Vet inte riktigt vad den slags snö som faller idag kallas för på samiska. (De har ju över tre hundra ord för snö och is på sitt språk) Men det snöar. Metodiskt faller det, tätt, tätt små flingor. För varje gång jag tittar ut så har täcket på marken blivit lite tjockare. Antar att det är ungefär en meter i morgon bitti när jag kikar ut. Önskar att jag hade hoppat upp och jublat imorse, som mina småttingar gjorde. De planerade för pulkaåk och snöänglar och även om snö i mitt sinne betyder sopa av bilen och dåligt väglag, så smittades jag ändå lite grann av deras iver och gladde mig pyttelite åt det vita. Det är liiiite bra, för man ser vägkanterna lite bättre när man är ute och kör i mörka november. Och det är liiite mysigt att göra en snöängel. Och liiite kul är det att åka pulka. Men inte i fem månader! Vintern är så lång!!! Men vi har klarat det förr så det ska gå. Jag delar upp det lite i stycken. Stycke ett är fram till vintersolståndet. Då vänder det och det blir ljusare igen. Sen blir det jul och nytt år och vips så är det vår! Eller hur…
Ja det var utsikten från vårat frukostbord den här morgonen. Två rådjur lät sig väl smakas av fallfrukten från vårt äppelträd. Lite suddigt bild kanske, men jag tog kortet genom fönstret som är allt annat än nyputsat ;) För övrigt har vi en slapparedag här idag. Lova ligger och sover, har feber. Och vi övriga är lite halvhängiga och ligger i soffan och slöar framför en film. Förutom jag alltså. Mammor är ju, som alla vet, av ett annat virke. Därför har jag varit ut en sväng och kompletteringshandlat, varit till graven och tittat till, tvättat ett par maskiner och passat upp oss med lite fika. Vad skulle världen vara utan mammor? ;)
Känner mig så pigg och klar i knoppen idag. Trots att en liten förkylning härjar i min kropp. Det måste bero på zen-yogan jag var på igår. Är inte lika stel i nacken heller… *vrider på huvudet'* Det knakade och knäppte i ryggrad, muskler o leder när de väcktes till liv. I ett lugnt tempo och i dämpad belysning töjde vi ut kroppen samtidigt som vi fokuserade på andningen (så var det i.a.f menat) Det kan ju vara lite knepigt innan man är bekant med rörelserna… Blir lätt att man håller andan istället för att andas. Det hela avslutades med skön avslappning och så sa vi “namaste” och var och en gick hem till sig. Har sovit gott inatt och vaknade, som sagt, riktigt pigg i huvudet! 
