Mys..

Igår var det mysmiddag på Dalgatan 118 med mina fina “äldstingar”. Det var skönt att sitta ner och prata i lugn o ro utan att bli avbruten av babbliga småsystrar som heela tiden har något de vill berätta, eller av en upptäckarlysten Bosse som rätt vad det är klättrat högt upp på en vinglig pall. God mat var det också så vi blev mätta och belåtna dessutom. Ja tänk vad tiden går… Sara har barn och Elin också snart. Inte så länge sen de själva var barn och traskade iväg till bystugan i Brunnsberg för att kliva på skolbussen till Åsens skola…

Mina fina, älskade flickor.Sara, mamma till sötaste Bosse och Elin, beräknad att bli mamma på självaste julafton.. 

Idag har jag varit ledig och haft mysdag med adventspyssel. Jag har bland annat klätt in en stjärna i vita, lakansstrimlor. Tänkte ge er ett bildbevis. Men att fota vita stjärnor är inte det lättaste för en glad amatör. Det får bli ett nytt försök i morgon!

Bara några streck…

Lova funderade över mormödrar och farmödrar igår. “Jag ska i alla fall pochenellt bli mormor!” Okay..”pochenellt”, vad menas med det, och är du säker på att du inte blir farmor också då, frågade jag. “Jag vet inte, vad det betyder men jag säger så. Nej inte farmor för de är så skruttiga” Mormödrar var mycket yngre och inte alls lika skruttiga som farmödrar tyckte hon. “Som du mamma, du är ju mormor, och du har ju inga rynkor ens, bara några streck!” Kan man få en finare komplimang?

Lova med sin mamma, en mormor med bara några streck!

Fredagsmys…

Efter en dag på jobbet ville mina fötter vila. Det fick de. En liten stund i alla fall. Innan det var dags att trampa runt i köket och sno ihop en middag. Det fick bli spaghetti och köttfärssås eftersom det “bara” var jag och småtjejerna och en kompis till dem. Tror inte de hade uppskattat oxfilé med sherrysås mer om jag säger som så…

 

…sen kom mannen hem från en tredagarstripp till Malmö/Köpenhamn. Konferens. Och eftersom han fyller år på söndag så fick jag en present  med honom. Snällt tycker jag. Sen duschade han och åkte ner till mitt jobb, för att de som konfererar där skulle få lite musik till middagen. Själv har jag tillbringat kvällen med Skavlan och kan nog konstatera att Norges statsministers pappa är lika trevlig som sonen. Tycker att norrmän i allmänhet är lite trevliga, faktiskt. Jaja, visst är jag lite halvt om halvt jävig, halvblodsnorsk som jag är. Men ändå. De verkar så..trevliga helt enkelt. Ja detta var fredagsmyset här hos oss! Nu väntar sängen och en bunt tidningar…

ZZzzz……………

Så trött. Är det sviterna efter den sega förkylningen, som fortfarande hänger sig fast i kroppen lite grann? Eller är det sömnsjuka?

Att låtsas..

…undrar hur det kan komma sig att en del är så “låtsaspositiva” som jag kallar det.  De tycker att det är så självklart att man ska låta andra vara som de är, visa respekt för varandra, “att älska mina medmänniskor för vad de är och inte för vad jag kan få”, de framhåller hur de har lärt sig som barn att vara hövliga och hälsa, behandla andra som de själva vill bli behandlade. Det låter ju fint det här. Sen möter man dem, i affären eller någon annan stans, och det är knappt så de hälsar. Så var det med de fina ”levnadsreglerna”! Trist tycker jag..

Nökve Galte

Förlåt Stefan och alla andra som eventuellt framför “Du raiter upp mig”. Efter gårdagens föreställning av Midvinterblot och Nökves framförande av just den låten så är jag kär!! I Nökve och hans version av “Du raiter upp mig”. Det gav både ståpäls och tårar. Just det framförandet gjorde gårdagens föreställning av “Midvinterblot” såå värt biljettpriset!!

Inte frisk

Nää..fortfarande inte kry. Har jobbat den här veckan men jag är inte på topp. Det är ett som är säkert. Känner mig sämre idag än igår så jag funderar lite på om jag bör kolla upp mig hos farbror doktorn igen, för att se vad som hände med streptokockerna egentligen. De kanske är immuna mot den sortens penicillin som jag fick, och fortsätter att leva livets glada dagar där i min hals. Vad vet jag!  Imorgon är jag ledig och ska ta det väldigt lugnt och försöka vila. På kvällen har vi biljetter till “Midvinterblot” och det ska jag försöka orka med i alla fall. Det är visst sista året som de gör den här showen nu, och jag har aldrig sett den så det ska bli kul, hoppas jag.

Fars dag

Vi har firat fars dag idag. Med fin middag och invecklad dessert. Far fick frukost på sängen och presenter, fint inslagna paket. Njae..så var det inte riktigt. Det var lite mer åt det här hållet. Far (och mor) låg och sov länge. Ända tills barnen inte lekte tyst längre utan mer skrek åt varandra och sprang in till far och mor och turades om att skvallra på den andre och stampade ut från sovrummet igen och smällde igen dörren. Ungefär så länge sov far och mor. Sen gick mor upp och ner. Ja alltså inte bokstavligen upp och ner, även om man kan tro det om man tittar på mors morgonfrisyr. Mor gick upp, sen gick hon ner, och fixade frukost till samtliga. Sen gick far och vilade lite mer, eftersom han var trött efter att ha spelat på kalas hela natten.

Mor tog en tur ner till simhallen och solade lite för att fira far (och för att känna sig lite friskare) Efter det handlade hon tårta från frysen på Domus så de kunde ha lite trevligt fika när hon kom hem. Nej vänta, det gjorde hon först. Sen solade hon och var lite orolig att tårtan skulle hinna smälta under tiden.  Väl hemma dukades fika upp och när första biten skulle skäras upp, av far såklart, så var den stenhård!! Tårtan alltså. När mor fumlat på sig glasögonen och läst på förpackningen så stod det att den skulle tinas i rumstemperatur i fem timmar. Hehehe…. alternativt sju timmar i kylskåp.  Den fick helt enkelt stå på köksbänken och tina upp i sin egen takt och så var det “tagsjälvfika” under kvällens lopp. Tyvärr har jag ingen bild på vårt trevliga farsdagsfirande men alla med lite fantasi kan säkert tänka sig så mysigt det var! Just ja, far fick present också. En sån där liten penna som man har till mobilen, som han haft men tappat. Jag hittade den idag, i min plånbok. Han blev jätteglad.

Lite bättre

Önskar att jag kunde säga att jag, liksom Pugh och de andra, är “så mycket bättre.” Det kan jag inte. Men idag känner jag i alla fall en liten förändring av att det går åt rätt håll angående min hälsa. Känns som att jag kanske blir frisk. Det känns lite gnälligt att älta den här förkylningen men va fasiken, det är ju trist att va superduperförkyld. Även om jag vet att det finns många som har det värre. Nåja, det får va nog nu. Det känns som jag snutit (heter det så?) ut hela hjärnan och mer där till. Hur mycket snor kan det finnas liksom?? Imorgon ska jag gå ut. Måste ha frisk luft i mina lungor. Jag kanske går en långsam promenad. Vi får se. Eller också ställer jag mig ute på trappen och bara andas. Jag är i alla fall lite bättre…

Två saker samtidigt

Hörde av en pålitlig källa att streptokockerna trivs bäst i kyla. Aha, tänkte jag och drog snabbt som en iller (läses: gick så fort jag kunde) ner och slog igång bastun. Nu återstår det att se om det hade någon effekt på den ihärdigaste och envisaste förkylning jag någonsin haft. Jag blev i alla fall ren och fräsch och efter bastubad och dusch så slängde jag morgonrocken och svidade om, i en ren morgonrock. Fick ta “sommarrocken” som är i vitt, tunt linnetyg. Men den funkar bra även vintertid, med en fleecefilt virad som yttre lager.

Ifall någon undrar varför det tar så lång tid för förkylda mammor att basta så kan jag tala om att det vet jag!

Är det för att det tar lång tid att fixa till myset runt i kring?

Nej, det är för att samtidigt så passar den förkylda mamman på att göra rent golvbrunnen (som ingen annan, som duschat där före mamman, märkt har varit helt igensatt utan bara tyckt att det var lite mysigt att ha vatten upp till fotknölarna, samt ut över hela golvet, som lite poolkänsla i duschen liksom..) I det här fallet är det alltså absolut ingen skillnad på friska eller förkylda mammor. Mammor gör alltid minst två saker samtidigt!

Dyrt

Det är dyrt att vara sjuk. Jag orkar bara vara uppe en liten stund i taget. Resten spenderas halvliggande framför datorn, eller helliggande med den bärbara. Orkar inte läsa. Orkar bara sappa runt på olika sidor  på nätet. Och, jag har redan klickat hem två par skor. Jag måste bli frisk nu! Tycker jag känner mig liite piggare idag ändå. Det måste bero på min egen medicinkur igår kväll. Istället för att dricka te med honung så drack jag ett glas rött vin och åt en bit cambozola till det. Inte blev jag sämre i alla fall, och gott var det.

Tänker ganska mycket också när jag är sjuk. Reflekterar och lägger märke till saker som bara skymtar förbi mitt medvetande när jag är frisk o kry och har annat att göra.  I morse tänkte jag på handdukar. Är man många i en familj så blir det ganska många handdukar i ett badrum. Om alla använder sin egen vill säga. Det gör jag. Jag tycker att det hör till baskunskaperna från relativt låg ålder, att man vet vilken handduk som är ens egen. Utan att man ska behöva sätta upp ett helt gäng med fula, små lappar typ “mammas”, “pappas” osv. osv. I allra, allra värsta nödfall så torkar jag mig på någon annans handduk. Just för att jag inte vill riskera att torka mina händer på samma fläck som någon annan eventuellt torkat sin röv på. Så tänker jag men alla tänker inte som jag!

Nu lämnar jag dessa lumpna tankar och så tror jag faktisk att jag ägnar en stund åt att leta julklappar. Det finns mycket fint på nätet!

Snåjtum og Uestum

Det är ungefär raka motsatsen till “kåjtum og gludrum” här i huset just nu! Lediga fredagens härlighet byttes raskt ut mot bedrövliga lördag som blev ännu bedrövligare söndag och måndag. Det brukar vara så med mina lediga dagar. Då kopplar jag av och då går de till attack, streptokackerna o gänget som jag hållit i schack med ipren ett antal veckor. Gårdagens eftermiddag tillbringade jag därför på sjukstugan och apoteket. Först med mig själv som patient och sen en andra gång med småflickorna. Efter provtagning fick vi så sitta och vänta på svaren…och vänta…och vänta..och vänta. Farbror doktorn hade visst glömt bort oss. Efter att ha fått provsvaren i sin hand gick han in på sitt rum och fortsatte att lägga patient och glömde heeelt bort att han skulle tala om för patienterna hur det var fatt. Nej inte vet jag vad han gjorde där på sitt rum. När han blivit påmind av en syster så fick vi då veta att även en av tjejerna behövde penecillin. Han skulle genast faxa ner receptet.

Vi kanske har lite olika uppfattning om vad genast betyder jag och denne doktor. Det går inte superfort att med två sprattiga barn lämna väntrummet på sjukan och äntra apoteket. Och det är ju oftast kö och lång väntan på sin tur på apoteket. Så även denna dag. Tror ni det fanns nåt recept där när det äntligen var min tur? Nej. Jag satte mig ner och väntade.  Så småningom hade “genast” infunnit sig även på doktorns rum och han tryckte på “faxareceptknappen”. Tror ni att jag kom ihåg mitt barns sista siffror i personnumret när det var min tur igen? Nej. Helt plötsligt var hon, sex år,  myndig nog att lösa ut medicin själv så det gick absolut inte att jag tog det på mitt personnummer. Telefonsamtal hem till mannen. Som ska leta fram passen för att kolla personnumret. Och vissa av er vet ju säkert hur det går till när män letar efter saker. De tittar rakt fram och åt sidorna, i ögonhöjd. Där hänger o dinglar oftast inte passen. Till sist fick vi numret (2842, kommer aldrig att glömma det igen) och kunde betala den där jäkla medicinen och tandborstar och allt möjligt annat som vi hunnit plocka på oss i “väntestressen.” Det var min måndag, från tjugo över elva till ungefär fyra på eftermiddagen..

Fredag del 1

Min härliga, lediga fredag hittils: sovmorgon, sen frukost med Di weekend, promenad till mamma och pappas grav för att tända ett ljus, lite sol, bastu, carlsberg, fransk brie, winnerbäck. En helt okay fredag “so far”.