Påskoutfit

Lördagen flöt på fint. Jag uträttade massor, städade och stod i. När jag dammsög hallen var mannens jobbväska väldigt mycket i vägen. Till brädden fylld med hårda pärmar var den också. Jag slängde lite irriterat väskan åt sidan, mot trappen till övervåningen. På kvällen när jag i full fart kommer klivande och ska bänka mig framför fångarna på fortet så sparkar jag tån rakt in i väskjä…n!! Det var väskans hämnd på mig antar jag. Aj,aj,aj va ont det gjorde. Och det gick inte över. Jag hittade zonsalva bland mina medikamenter, som jag dränkte min stackars tå i. Men den fortsatte att göra ont som jefvulen så det var bara att härda ut. Så småningom domnade den väl bort och natten tillbringades med foten vilande högt på två kuddar.

Söndag morgon kom och försiktigt försökte jag röra på tån. Det gick sådär kan jag säga. Och när jag tog i den önskade jag att jag inte hade gjort det. Jag åkte till akuten med tån. Relativt snabbt kom jag in på undersökningen där en snäll farbror doktor undersökte min tå och sa “vet du va, vi tar helt enkelt den här lilla foten och stoppar in den i en röntgenmaskin” Det är så skönt att doktorer förstår att när man har ont i sin tå så känner man sig som ett ynkligt barn och bör behandlas som så! Två timmar senare fick jag röntga min lilla tå. Som visade sig ha en fraktur. Den ska självläka i omkring sex veckor och själva smärtan bör ha gett med sig efter två. Sjukskriven i två veckor. För en tåjäkel! Usch! Jag haltar omkring här hemma så gott jag kan. Det går, men tar lite längre tid med allting. Har jag satt mig vid datorn och glömt mina glasögon på sängbordet åtta meter bort så tar det typ tio minuter att hämta dem. Men, men man ska inte klaga. Det finns alltid de som har det värre! Det ska man komma ihåg. Och just nu får jag glädjas åt att jag ska fira påsk hemma, där det inte är så nog med klädseln. Det här är nämligen min påskoutfit vad gäller skobeklädnad. Skulle kanske inte kännas så kul att komma i rosa flufftofflor på fina påskfesten!