Nöjd

Ibland är jag så otroligt pedagogisk. Not. Mina flickor är med på showdansträningen. I varsin grupp, olika dagar. Idag skulle jag passa på att åka till gymet medan Lova tränade dans och Fanny skulle få vara hos favokusinen under tiden. Det tyckte dock Lova var grymt orättvist. Även fast jag sa att nästa vecka kunde vi göra samma sak fast tvärtom så var det världens suraste tjej som stampade uppför trappen och in på sitt rum. Jag gick såklart efter och diskuterade och förklarade allting med lugn och pedagogisk röst. Gjorde jag inte nej. Jag stampade runt på nedervåningen och utförde hushållssysslor och sa med hög röst att “nej men då skiter vi i allt, vi kan strunta i dansen också och bara sitta här hemma varje kväll och ha det jättetråkigt, huvudsaken att det är rättvist!! “ Sa jag. Bland annat. Efter en stund kom Fanny ner med ett papper, med en hälsning från Lova; “felåt att jag var självisk och dum” Så var vi vänner igen och jag fick ju såklart säga “felåt” för att jag skrikit och gapat och sagt knäppa saker, som man gör ibland när man är arg. Så även om jag kanske inte är superpedagogisk dygnet runt så verkar de ju inte bli helt knasiga i alla fall, mina ungar Dans blev det, och “surisen” skuttade glatt både ut till bilen och in från bilen när vi kom hem. Träning blev det och mamma var nöjd!