Lite bättre

Önskar att jag kunde säga att jag, liksom Pugh och de andra, är “så mycket bättre.” Det kan jag inte. Men idag känner jag i alla fall en liten förändring av att det går åt rätt håll angående min hälsa. Känns som att jag kanske blir frisk. Det känns lite gnälligt att älta den här förkylningen men va fasiken, det är ju trist att va superduperförkyld. Även om jag vet att det finns många som har det värre. Nåja, det får va nog nu. Det känns som jag snutit (heter det så?) ut hela hjärnan och mer där till. Hur mycket snor kan det finnas liksom?? Imorgon ska jag gå ut. Måste ha frisk luft i mina lungor. Jag kanske går en långsam promenad. Vi får se. Eller också ställer jag mig ute på trappen och bara andas. Jag är i alla fall lite bättre…

Två saker samtidigt

Hörde av en pålitlig källa att streptokockerna trivs bäst i kyla. Aha, tänkte jag och drog snabbt som en iller (läses: gick så fort jag kunde) ner och slog igång bastun. Nu återstår det att se om det hade någon effekt på den ihärdigaste och envisaste förkylning jag någonsin haft. Jag blev i alla fall ren och fräsch och efter bastubad och dusch så slängde jag morgonrocken och svidade om, i en ren morgonrock. Fick ta “sommarrocken” som är i vitt, tunt linnetyg. Men den funkar bra även vintertid, med en fleecefilt virad som yttre lager.

Ifall någon undrar varför det tar så lång tid för förkylda mammor att basta så kan jag tala om att det vet jag!

Är det för att det tar lång tid att fixa till myset runt i kring?

Nej, det är för att samtidigt så passar den förkylda mamman på att göra rent golvbrunnen (som ingen annan, som duschat där före mamman, märkt har varit helt igensatt utan bara tyckt att det var lite mysigt att ha vatten upp till fotknölarna, samt ut över hela golvet, som lite poolkänsla i duschen liksom..) I det här fallet är det alltså absolut ingen skillnad på friska eller förkylda mammor. Mammor gör alltid minst två saker samtidigt!

Dyrt

Det är dyrt att vara sjuk. Jag orkar bara vara uppe en liten stund i taget. Resten spenderas halvliggande framför datorn, eller helliggande med den bärbara. Orkar inte läsa. Orkar bara sappa runt på olika sidor  på nätet. Och, jag har redan klickat hem två par skor. Jag måste bli frisk nu! Tycker jag känner mig liite piggare idag ändå. Det måste bero på min egen medicinkur igår kväll. Istället för att dricka te med honung så drack jag ett glas rött vin och åt en bit cambozola till det. Inte blev jag sämre i alla fall, och gott var det.

Tänker ganska mycket också när jag är sjuk. Reflekterar och lägger märke till saker som bara skymtar förbi mitt medvetande när jag är frisk o kry och har annat att göra.  I morse tänkte jag på handdukar. Är man många i en familj så blir det ganska många handdukar i ett badrum. Om alla använder sin egen vill säga. Det gör jag. Jag tycker att det hör till baskunskaperna från relativt låg ålder, att man vet vilken handduk som är ens egen. Utan att man ska behöva sätta upp ett helt gäng med fula, små lappar typ “mammas”, “pappas” osv. osv. I allra, allra värsta nödfall så torkar jag mig på någon annans handduk. Just för att jag inte vill riskera att torka mina händer på samma fläck som någon annan eventuellt torkat sin röv på. Så tänker jag men alla tänker inte som jag!

Nu lämnar jag dessa lumpna tankar och så tror jag faktisk att jag ägnar en stund åt att leta julklappar. Det finns mycket fint på nätet!

Snåjtum og Uestum

Det är ungefär raka motsatsen till “kåjtum og gludrum” här i huset just nu! Lediga fredagens härlighet byttes raskt ut mot bedrövliga lördag som blev ännu bedrövligare söndag och måndag. Det brukar vara så med mina lediga dagar. Då kopplar jag av och då går de till attack, streptokackerna o gänget som jag hållit i schack med ipren ett antal veckor. Gårdagens eftermiddag tillbringade jag därför på sjukstugan och apoteket. Först med mig själv som patient och sen en andra gång med småflickorna. Efter provtagning fick vi så sitta och vänta på svaren…och vänta…och vänta..och vänta. Farbror doktorn hade visst glömt bort oss. Efter att ha fått provsvaren i sin hand gick han in på sitt rum och fortsatte att lägga patient och glömde heeelt bort att han skulle tala om för patienterna hur det var fatt. Nej inte vet jag vad han gjorde där på sitt rum. När han blivit påmind av en syster så fick vi då veta att även en av tjejerna behövde penecillin. Han skulle genast faxa ner receptet.

Vi kanske har lite olika uppfattning om vad genast betyder jag och denne doktor. Det går inte superfort att med två sprattiga barn lämna väntrummet på sjukan och äntra apoteket. Och det är ju oftast kö och lång väntan på sin tur på apoteket. Så även denna dag. Tror ni det fanns nåt recept där när det äntligen var min tur? Nej. Jag satte mig ner och väntade.  Så småningom hade “genast” infunnit sig även på doktorns rum och han tryckte på “faxareceptknappen”. Tror ni att jag kom ihåg mitt barns sista siffror i personnumret när det var min tur igen? Nej. Helt plötsligt var hon, sex år,  myndig nog att lösa ut medicin själv så det gick absolut inte att jag tog det på mitt personnummer. Telefonsamtal hem till mannen. Som ska leta fram passen för att kolla personnumret. Och vissa av er vet ju säkert hur det går till när män letar efter saker. De tittar rakt fram och åt sidorna, i ögonhöjd. Där hänger o dinglar oftast inte passen. Till sist fick vi numret (2842, kommer aldrig att glömma det igen) och kunde betala den där jäkla medicinen och tandborstar och allt möjligt annat som vi hunnit plocka på oss i “väntestressen.” Det var min måndag, från tjugo över elva till ungefär fyra på eftermiddagen..

Fredag del 1

Min härliga, lediga fredag hittils: sovmorgon, sen frukost med Di weekend, promenad till mamma och pappas grav för att tända ett ljus, lite sol, bastu, carlsberg, fransk brie, winnerbäck. En helt okay fredag “so far”.

Carl Hamilton

Igår var jag och mannen på bio. En vuxenfilm! Det händer inte så ofta. Vi var först på plats. Ivriga att se Mikael Persbrandt som Hamilton. Fem minuter innan filmen började hade mannen i mitt liv ätit upp sina popcorn, druckit ur sitt vatten och ätit upp sin lilla chokladbit, hahaha! Filmen var rätt bra (jag är ingen stor fan av actionfilmer) Spännande, och Persbrandt tål att tittas på. Även om jag tycker att han är snyggare som lite ruffigare. Inte så elitsoldatsaktig.  Sedan retar jag alltid upp mig på polisen i sådana här filmer. Varför sätter de inte på ordentliga handklovar, bakom ryggen på skurken när de gripit honom?? Och varför har de inte visiterat honom?? Nej, några plastband runt handlederna och in med honom i baksätet. Där han vid första, bästa tillfälle kör en armbåge i sidan på sin vakt där bredvid sig, tar pickadollen i sin ficka och skjuter chaffisen! Så orutinerat! *gäspar* Men i det stora hela, en bra film, som vi nöjda vandrade hem från, i den kyliga höstnatten. Brrrrr…va kallt det var!

-Njaee..!                                              -Bättre!

Sommarfrost..

Vi väntade och väntade, på sommaren som aldrig kom. Åtminstone inte hit till Älvdalen. Vi åkte till Gävle. Där fick vi ett par dagar med sol och värme, men även där kom det en regnskur. Såklart precis när vi dukat upp till picnic i lekparken i Boulognerskogen. Vi rafsade ihop allt och kurade ihop oss i någon slags båtkoja. Det gick ju bra det med (även om det kändes lite dumt när ungarna hastat i sig sitt och rusade ut i lekparken igen, och jag och mannen satt kvar och smuttade på litet rött i grusiga plastmuggar medan regnet smattrade på båtkojetaket, typ som två lodisar…) ..på väg tillbaks till hotellet efter lek och picnicEtt besök i Furuvik blev det också…

Så blev det musik- och motorfestival här hemma igen. Och vädret var skapligt, om än kyliga kvällar och nätter. Jag och mannen bjöds på en liten cruisingrunda. Lova hittade kompisen Ida i vimlet och de tog en tur i flygplanet…

En dag åkte vi med Sara och Bosse till Rots skans. Där provade Bosse Älvdalsdräkten hos farmor Kerstin. Han tänkte ha den på sin namngivningsdag. Så passade vi på att fika där också.

Bosse beställde fint väder till sin namngivningsfest. Det fick han såklart. Vem skulle kunna neka honom någonting ..!? 

..så var den sommaren  förbi. Det har ju varit en och annan solglimt trots allt… Inte alltför sena dagar på jobbet gjorde att man fick några såna här eftermiddagar i badenbadenstolen också. Inte helt fel!

Vissa njuter hela tiden, oberoende av väder och vind..

I morse var det frost på den nyklippta gräsmattan och förkylning härjar i huset så jag antar att det är hösten som kommit!