Pandemi och krig

 Ja, där nånstans, i början av 2020,  så bekräftades de första fallen av coronaviruset och vi hade helt plötsligt en pandemi och hela världen stod stilla. Det blev slut på resandet. Vi blev satta i karantän med munskydd och fick inte träffa andra än de vi eventuellt delade boende med. De riktigt ensamma blev ännu ensammare. Födelsedagsfirande fick sättas på vänteläge. Julen fick firas i enskildhet med en tomte som slängde in en säck paket lite på avstånd. Många blev sjuka, förkylda, men i många fall mycket, mycket värre än i vanliga fall. En del dog. Tiden gick och det det blev inte så mycket bättre faktiskt. Folk var tvingade att sitta där hemma och det drabbade såklart många företag som  tvingades att klappa ihop. 

Med en imponerande takt så fick "de lärde" så småningom fram vaccin och det blev en massvaccinering av folket. Folket som helt plötsligt var indelade i två läger. Läger ett med de som var rätt lugna med läget och tyckte att vaccinerade har vi ju blivit sen barnsben och tack vare det inte drabbats av polio, difteri och liknande så - ja tack! Sen var det läger två, som kom att kallas foliehattarna, som misstänkte en komplott av några illvilliga att spruta in något slags gift i så många som möjligt för att..ja för att sedan vara själva här på jorden eller något. Har inte riktigt klart för mig vad det var för syfte med det hela. Jag tillhör läger ett och har inte följt antivaccindebatten alls egentligen. 

Nåväl, nu ska det ha lugnat ner sig på den fronten. Vi kan umgås igen och vilken tacksamhet man känner för det nu när man vet hur det är att bli så isolerad, mot sin vilja. Men säg den glädje som får vara för evigt,  som det heter. Knappt hade vi hunnit dansa glädjedansen inför att restriktionerna slängdes åt sidan och världen öppnade upp igen, förrän det blev krig. Den här gången i ett land nära oss. Ett krig som verkligen har spårat ur och börjar mer och mer likna det som hände under andra världskriget. Vi får verkligen hoppas att det blir ett slut på detta vansinne!