Sopplunch och röda rosor

Haft en fixaredag idag. Ringt viktiga samtal, skickat viktiga mail och sorterat bland mina papper. Men även fixaredagar har man såklart en lunchrast. Bjöd mina äldsta flickor på sopplunch med gratinerade ostmacka till. Efter att lunchen var uppäten så åkte Elin till Norge för att jobba och jag och Sara åkte och handlade lite blomster. Eller jag handlade blommor och hon handlade kryddväxter. Så nu har jag två fina kassar fulla med blommor och en klätterros i en burk ute på trappen. Rosen är en Flammentanz som sägs vara en av de härdigaste rosorna, så frodas den inte här hos mig så ger jag upp min dröm om en klätterros. Den är inte riktigt lika stor som den på bilden. Mest några bruna pinnar i en kruka faktiskt… Men den kommer säkert att växa så det knakar snart…! Just nu fattas bara lite jord och någon som säger åt mig att sätta igång att plantera. Men som ett väldigt bra ordspråk lyder; “Man hinner nästan hur mycket som helst, om man bara inte gör sig någon brådska.”

Besök

  Visst, de är fina. De får gärna gå omkring på vår tomt. Men varför måste de äta upp de stackars bladen till de få blomstren som vi har i vår trädgård??

Platt som en pannkaka..?

Jag vet inte vad det är med mig och sockerkaka men det är liksom inte kompatibelt. Ponera att jag i mitt liv bakat trettio sockerkakor, så är det en som blivit lyckad. Lyckad i den bemärkelsen att den även sett fin ut. De blir goda, javisst, efter en dag så är den en minne blott. Uppäten och borta. Men innan de äts upp så ser de inte bra ut. De jäser ut över kanten på formen och när de svalnat så har de svank värdig en gammal jag vet inte vad! Idag har jag i alla fall varit hemma med sjukt barn (och ett friskt som inte vill va på dagis om syrran ska va hemma) Nåväl, i ett infall av att göra nåt kul med Lova, som var frisk o sprallig, så att sjuka syrran fick lite lugn o ro, så bakade vi sockerkaka. Resultatet blev som ovan nämnda..   Ja ni ser väl! Men smaskens var det och sjuklingen piggnade till lite grann efter att ha fått slicka vispar fulla med sockerkakssmet. 

…

Hej va de går! Jag hann inte ens med månaden mars. Vad är det då som gör mig så rysligt upptagen att jag inte ens hinner skriva om det..? Jaa, det är väl bara vardagslivet helt enkelt. Som rullar på i jämn fart, och ibland kunde det rulla liiite saktare tycker jag. Dels hinner jag inte riktigt med allt som jag vill göra, inte heller det jag måste göra, och så blir man ju äldre i en rasande fart. Har ingen åldersnoja men jag märker att jag blir äldre för jag har börjat tycka att livet känns så kort, istället för helt oändligt som det verkade vara för några år sedan. Vardagslivet just nu , för mig, är praktik på Hotell Älvdalen där jag sedan kommer jobba lite extra i sommar. Det är riktigt roligt faktiskt. Kanske jag är aningen svältfödd på sysselsättning utanför hemmet, och socialt liv överhuvud taget, efter mina år av barnledighet och distansstudier. Eller också beror det på trevliga arbetskamrater. Men jag tycker det är riktigt kul faktiskt. Och ganska omväxlande. En dag började jag till exempel dagen med att damma av en tjädertupp. Inte illa va? Vem gör det förutom “the folks” på naturhistoriska muséet och liknande ställen. Det kanske bör tilläggas att det inte var någon tupp som efter avdamning hamnade i dagens lunch, utan den tronar numera i receptionen där den har full koll på det mesta som sker.

Ja sen rullar dagen på, med dagishämtning, middag och så sova och upp igen! Man får se till att sätta guldkant på vardagen så man inte bara traskar på. Idag har det varit en sån dag, med guldkant. Vi började med frukost och melodikrysset. Direkt från det for vi till biblioteket där clownerna Sax o Fån uppträdde för barn upp till nio år. Lånade lite böcker och ett par filmer. Vidare för inköp av lördagsgodis som blev smågodis och färska jordgubbar, och så lyxade vi till det med en påse bullar. Sedan blev det raka spåret hem till verandan där vi fikade i solen. Ahhh…! Jag älskar vår hörna på verandan. Idag var det nära nog storm ute, men där i vår vrå är det lä. Vi satt utan jacka och till och med tårna fick komma fram! Kan tala om att efter någon timme var vi så varma att vi var helt enkelt tvungna att ta varsin kall öl. Såå gott det är med en öl i solen. Det är vår nu, på riktigt!!

dropp..dropp…dropp…

Idag var det takdropp, fågelkvitter och sol mot varm husvägg. Och i morgon är det mars. Inte dåligt alls. Jag lyckades sova bort 75% av februari och säger grattis till mig själv för det. Förutom att mitt sätt att gå i ide bestod av tre veckors influensa, så var det i alla fall ett sätt att uthärda slutklämmen (hoppas jag!) av den bistra ishavskyla vi befunnit oss i sedan november. Men nu ser vi framåt. Mot värme, slask, sol och grusiga golv. Men hellre ett gruslass i hallen än ett hallon i..eller inte vet jag, ni får hitta på slutet själva! Nu tänker jag hoppa i säng, hoppa och hoppa, vid min ålder så snarare välter man väl ner i sängen. Men hur som helst så är det skönt med lite vila! Så jag säger helt enkelt godnatt, vi ses i mars!

Vilar mig i form

År och dagar sen jag var såhär sjuk! Så länge!! Jag vet att det låter tjatigt nu men jag är själv helt fascinerad! Jag är t.o.m sjukskriven, på riktigt. Har satt i mig en flaska cocillana men hostar fortfarande. Men det börjar lossna..och idag har jag lite smaksinne också. Därför ser jag fram emot kvällens middag. Grillat! Mums! I väntan på maten och på att jag ska bli helt återställd så sover jag middag och målar naglarna. Ja, alltså inte samtidigt, utan i nämnd ordning. Det är väl sånt man gör när man är sjukskriven? Och så överöses jag med fina teckningar från mina småtjejer. Som den här söta ekorren från Fanny...….och en söt flicka från Lova

 

 

 

 

Ha en mysig helg med god mat och dryck. Det är väl en av livets höjdpunkter?

Feber

Jaa..synd om mig är det! Jag har drabbats av hosta, huvudvärk och feber. Känns som någon hällt cement i min bröstkorg. Men det blir väl bättre. Jag tar det lugnt och mitt nästa projekt är att se reprisen på Bygglov som börjar klockan fyra, vidare Halv åtta hos mig som börjar just halv åtta. På tal om TV-program. Melodifestivalen. Vad är det med mig egentligen? Är jag hundra år eller varför kändes det som att jag inte riktigt visste om det var Bolibompa jag tittade på?? Till och med “häxan surtant” var ju med! Som roligt (??) mellansnack typ. Jag kände mig bara irriterad och förvånad under hela programmet.. Kanske det är jag som är häxan surtant, som inte har vett att uppskatta eländet? Nu ska jag iaf vila lite och hoppas att jag är friskare imorrn.