Trötta dagar

Ah, vissa dagar alltså. Redan innan man slagit upp ögonen så känner man att det här, det här är en dag när man inte vill umgås med folk. Såna dagar känns det extra tufft att man har valt ett serviceyrke för att tjäna in brödfödan. Man sitter där vid den stora koppen kaffe nummer två och undrar hur man tänkte liksom. När man bestämde att man absolut inte ville jobba på fabrik. Sitta med hörlurar på sig vid ett löpande band och kolla så att ingen misslyckad mutter, eller vad som nu produceras, smiter förbi. Just såna här dagar kan just det kännas som rena, rama drömjobbet.

Men bytt är bytt, kommer aldrig mer igen eller vad man nu säger. Hursomhelst så kan man ju inte börja krångla och säga upp sig halvtimmen innan man ska börja, och inte kommer man väl att hitta ett löpandebandetjobb sådär hux flux heller. Nej, så man masar sig iväg helt enkelt.

Oftast är det ju så, att när man väl kommit på plats, när man fått beklaga sig lite för nån kollega, blir man genast lite gladare. Så blir man avbruten mitt i sitt gnäll av någon som ringer och vill dubbelkolla sin bokning. Den kommande gästen är trevlig och rolig och plötsligt sitter man där och skrattar högt. Sen är dagen igång och man är ruskigt tacksam att man inte bestämde sig för att söka jobb en regnig höstdag när allting kändes grått.  För då kanske man satt där vid bandet idag, med hörlurar på, stängde ute omgivningen och längtade bort.

Efter en dag som ändå blev helt okay (det bjöds på gofika till eftermiddagskaffet)

så säger jag over and out

Fortfarande mitt i livet

Då och då, med jämna mellanrum, faktiskt ganska ofta om jag nu får skryta lite, så frågar någon "har du slutat att blogga?? ..det var så himla kul att läsa" Ja, jag bloggade ju lite intensivt där ett tag, sen gjorde jag några försök att återuppta det hela. Jag hade glömt lösenord och allt men till sist trixade jag mig in igen. Bara för att skriva ett inlägg och sedan knäpptyst igen. Det är till och med så att jag själv är lite nyfiken på vad som hänt den här tiden. För det blir ju en dokumentation av ens liv det här.

Skummar igenom lite gamla inlägg och kommer ihåg saker som jag glömt, minnet friskas upp och här och nu bestämmer jag mig för att faktiskt ta upp den tråden igen.

Så gott folk, här är jag igen. Fortfarande mitt i livet vill jag nog påstå, trots att det vissa dagar känns tydligt att man numera antagligen är på andra halvlek och spelar.

Som idag till exempel. Jag var på vårdcentralen för att ta lite olika prover. Har i omgångar ätit järntabletter för dåligt blodvärde och nu kände jag mig lite halvrisig så bäst att göra en översyn. Sagt och gjort, men man börjar ju undra lite om man fortfarande är vid liv eller går på någon slags sparlåga, när de efter sex stick fortfarande inte kan få fram en droppe blod och temperaturen visar på 35, 8. Men det gick bra. Till sist fick de blod så det räckte. Jag har åtminstone inte feber, och blodgivare är nog inget för mig heller. Vad provsvaren annars visar får jag veta så småningom.

Nöjd

Kan ju säga att jag kände mig lite smånöjd när jag fick se de här lamporna. Och framförallt när jag såg priset.

Jag blev liksom lite extra glad då över min lampa som jag gjort själv av en tråkig skärm och en gammal gardin. 

Bubblor

Ja inte blev det några "sagolikt vackra" bubblor för min del. Smeten glömde jag bort och när jag stötte på den i tvättstugan ett ex antal dagar efter att den ställdes in där för att "stå till sig i fyra timmar" så hade den dunstat. Kände mig lite snopen när det enda som fanns kvar av bindningen var lite diskmedel i botten på bunken! Häpp! Ska göra ett försök till, när jag inte distraheras av julstöket, så fort det garanteras minusgrader.

Däremot så firades det jul. Även i år hos äldsta dottern. Eftersom vi julen året innan, samtliga var däckade i influensa med hög feber, så ville vi göra ett försök att fira tillsammans utan att vara drogade av värktabletter. Det gick bra, vi klarade julaftonen galant!

...och bubblor blev det åtminstone på nyårsafton. Inget är väl så gott som äkta bubbel!! Smög igång på dagen med lite hummer till drycken och på eftermiddagen dök våra gäster upp. Mysigt umgänge och matlagning tillsammans resulterade i pilgrimsmusslor följt av oxfilé med smashed potatoes, sherrysås, beasås och sparris. Det hela fick ett litet fluffigt täcke på sig av Fannys choklad och hallondessert. Mums för magen! Kvällen fortsatte med ett dopp i tunnan alltmedan snön vräkte ner. Härligt!! Tolvslaget hann vi med nöd och näppe med, eftersom ju tiden går fort när man har roligt. Men med några minuter tillgodo så hade vi äntrat slogboden, fått fyr i brasan och kommit ut med mera bubblor att skåla in det nya året med. Det blev ett bra avslut på året och nu är det bara trettondagshelgen att avverka innan vi, som vi säger på älvdalska, "irum auto slieta atten". Det betyder väl ungefär att vi är tillbaka i vardagen igen, utan helgdagar annat än våra vanliga helger. Så, god fortsättning på det nya året!

Dan före dan, före dopparedan..

Det börjar dra ihop sig. Julafton i övermorgon. Hörde jag någon panikartat dra efter andan? Hoppas inte det! Jag känner mig i alla fall lugn och i fas. Kan vara för att jag ligger bra till, eller också för att jag har dåligt minne och glömt sånt jag borde ha gjort.

Fick en liten aning igår kväll om att så kan vara fallet. Mysig dag hade jag som började med långlunch med syster yster som fyllde jämna år. Efter lunchen flyttade jag mig några meter till ett annat bord och julfika med jobbet. Så rullade jag därifrån, mätt och belåten, körde hem med skolungar som haft mysig dag i skolan med gemensam frukost och en tur till pulkabacken. Satte på bastun och for iväg och köpte mig lite julklappar. Ni vet; själv är bäste dräng. Det var egentligen inte meningen. Från början skulle jag bara köpa en liten pennvässare till en fenomenalt bra sminkpenna som jag nött ner till obrukbar. Det slutade med att jag for från butiken med serum, "grejs" och ett spa-kit. God jul till mig själv!

Väl hemma igen så var middagen nästan klar. Tack Fanny och tack Ica´s "pizzakit" med deg som rullas ut! Sköljde ner härligheten med ett glas rött och mannen försvann till tevesoffan och hockeymatch och jag äntrade bastun och utförde den lilla sparitualen efter alla konstens regler. Kände mig nöjd och tillfreds med dagen och kom på att jag skulle göra såpbubblesmeten. Läste om ett recept på såpbubblor att blåsa på vintern. Det är meningen att bubblorna ska frysa till is och det kommer att bli sagolikt vackert!! Har inte provat än, men hoppas det funkar. Smeten skulle stå till sig i fyra timmar så eftersom jag kände mig trött och nöjd med dagen så gick jag och la mig där.

Efter att ha läst en bra stund och släckt och låtit tankarna vandra runt så börjar jag känna mig riktigt skönt avslappnad, lite på väg att somna. Då - "plong" i mitt huvud. Laxen!! Jag hade ju tagit upp lax från frysen som jag skulle grava. Det vara bara att trassla upp, på med morgonrocken och hasa ner i köket och grava lite lax! Dill hade jag också glömt att köpa men som tur var så hade jag en ask med dill, som jag kommit ihåg att skörda innan frosten kom, i frysen.

Så, mitt lugn inför julafton kan vara bedrägligt. Jag kan ha glömt hälften av allt jag borde ha gjort.

God Jul & Gott Nytt År!

..med en man som är involverad i lite olika företag, så dimper det ner en och annan julklapp dessa dagar. Det här är en av de bättre om ni frågar mig 😀  

Pysselkaos

När dagen börjar med migränskalle och feberkänsla. När man somnar om, vaknar två timmar senare, fortfarande i samma stadium. När man går upp, börjar med en huvudvärkstablett, dricker kaffe och äter en smörgås och efter en stund känner att det släpper. Huvudet börjar inte bulta värre tills man kräks upp medicinen. Det släpper! Då tänker man att det  här det blir en bra dag.

Så började min dag. Den fortsatte sedan med att jag började se mig omkring för att få en liten överblick i hur långt jag kommit i julpyntandet som jag började med igår. Hade jag stannat i tanken här och helt enkelt gjort klart så att det blev någorlunda hemtrevligt så vore det bra. Men det gjorde jag inte. Istället så blir det så att jag tänker att ska jag inte måla de där två fönstren vita nu ändå? Det pågår ju renovering i huset och en del fönster är fortfarande tragiskt mörkbruna. Men det kanske inte är en jättebra idé att börja måla fönster när man har huset fullt med kartonger med julpynt, stjärnor och ljusstakar och man har jobbhelg och första advent framför sig. Så gick mina tankar, och ungefär där kom jag på att jag skulle behöva lite mer granris.

Så, då "skulle jag bara lite snabbt" ut och fixa det. Hej och hå, på med mössa, jacka, strumpor och storstövlar. Fortfarande i pyjamasbyxor. Med sekatören i högsta hugg pulsade jag ut och in i närmsta granskog (fyra granar bakom vedboden) Ruskade av snön från en gren och klippte till. Ah, det där kändes skönt tyckte granen och ruskade själv av sig resten av snön, över mig. Innanför jackan, ner i stövlarna och över mina, inte helt vattentäta och ej gjorda för utomhusbruk, pyjamasbyxor.

Nåja, nu har jag i alla fall jättemycket granris att pyssla med när det tinat av lite...När jag väntar på det så kanske jag målar ett fönster, dricker kaffe eller kommer på att jag ska baka saffransbullar. Vi får se. Jag hoppas att jag tar mig i öronen och avslutar julpyntandet och bär tillbaka kartonger och grejs in i förrådet innan jag börjar med något annat. Det var just det som var grejen med att jag började igår. Tyckte det var en bra idé att fram med allt bara! Tomtar och änglar och hjärtan och hela baletten. Bra att vara ute i tid för en gångs skull. Så kan man njuta sen. Så var det tänkt. Och än har jag inte kastat in handduken. Har ju hela dagen på mig. Och natten. Det är i alla fall perfekt julpysselväder. Bara en sån sak!

Bjuder på ett foto som inte är från dagens pyssel, men ändock ifrån förberedelse inför advent. Det är några år sedan. Jag var ute och gick och hittade så väldigt fin mossa som jag måste plocka. I vad? Tog en benvärmare, som jag för övrigt använde som handledsvärmare. Ja ni ser vad mycket man kan använda sina saker till!

Nästan två år senare..

Vi fortsatte väl att njuta av köket kanske. Som i den där visan om fader Abraham - "..åh han åt o drack, å han åt o drack, fyra getter hade Abraham.." Nåja, vi vi gjorde lite annat också mellan skrovmålen. Renoverade vidare. Tjejernas rum, check. Vårt sovrum, check. Så byggde vi ut altanen lite grann och satte dit en badtunna och så badade vi och njöt. Reste lite grann och så rullade det på.

Nästa projekt som står på tur är teverummet med en heltäckningsmatta med så många år på nacken och så många maträtter, vin- och oboyskvättar i sig att man törs inte ens tänka på det!

Men nu först är det snart jul och det ska firas förstås. Planen är enkelt, mysigt, ingen stress, och lagom med paket. Det brukar alltid på något vis spåra ur lite grann. Kanske för att man är lite dålig på att göra saker i tid och då är det nästan oundvikligt att inte stå där i elfte timmen, lite svettig och med lite panik inför allt man glömt som man tänkt fixa.

Som sagt. Fyra getter hade Abraham. Det har inte vi. Däremot hade vi helt plötsligt en påskhare i vår gran ute vid slagboden. Ljusnätet som vi efter lite trixande äntligen fick på plats, hade ändrat skepnad häromkvällen när det stormade som värst. Först vräkte det ner snö, över det hela. Så kom regnet och så kom stormen och då var det kört. Det vackra stjärnfallet i granen intog formen av en kanin. So far so good. Det hade man kanske kunnat stå ut med, men nu har det blåst vidare och nu ser det dessvärre ut som en...ja, för att uttrycka det fint, en fallossymbol. Sa till dottern som kikade in här igår kväll att "-imorgon måste jag verkligen ut och få upp det där.." (syftade alltså på nätet) Ja..eller få ner det replikerade hon. Jovisst, det såg faktisk ut som ett präktigt stånd där i granen...

Vi hörs, om inte inom det snaraste, så säkert om ett par år eller så!