Var bor vi egentligen??

Få se nu…hur tänker man när man väljer att bo på ett ställe på jorden som lätt kvalar in på listan med de tio ställen som har det garanterat vidrigaste klimatet. Ett ställe som dessutom ligger bland topp tre på listan. De första tio-femton åren kan man skylla på sina föräldrar “men jag har faktiskt inte vaaalt att bo här!!” Men sen då. När man blir vuxen och gör sina egna val. Och väljer att bo kvar. Bo kvar i Sverige. Med iskalla, snöiga alternativt slaskiga, iskalla, snålblåstiga (vilket ord) vintrar. Och ungefär likadana somrar. Hur tänker man? Varför flyttar man inte till Italien? (Ni har väl sett solen mat på TV?) Är det för att man inte orkar lära sig Italienska eller vill man ha nära till Domus med sin dignande fiskdisk med all möjlig färsk fisk du kan tänka dig, eller inte. Nej, man är nog helt enkelt lite korkad och lite lat kanske. Idag lovas vi i alla fall storm och snö. Hmm….

Mitten är bäst

Varannan kväll i mitten fungerar än så länge bra. Lova har gjort små försök att rucka på turordningen men lagt ner sina argument ganska omgående. Hon verkar inse att det inte lönar sig att bråka om saken mer. Vi har förresten lagt till en grej, den som inte ligger i mitten får välja saga. ..lite bonus för att ligga på kanten så att säga! :)

Barnen från Frostmofjället del II

“Det är en bister och kall dag men barnen är så glada, för deras mamma hade egentligen överlevt och nu följer hon dem genom den snötyngda skogen, ibland får de åka med på sparken. I rejäla vinterkläder och med halsdukar virade runt de frostnupna näsorna susar de nerför backen mot huset där de bor… “

Lite sådär kändes det idag när jag hämtade småttisarna på dagis.

Från Frostmofjället hoppar vi raskt till vår dubbelsäng där kvällens sagostund gick av stapeln. Lova var bestämd (som vanligt) med att HON skulle ligga i mitten. Fanny försökte med olika medlingsstrategier “men om vi gör så här, att jag ligger i mitten tre gånger och du ligger i mitten tre gånger…” Lova tittade stumt rakt fram, inget svar. “ja vad tycker du om den idén Lova” sa jag. “Tråkigt” blev det korta men tydliga svaret. Efter en liten diskussion om rättvisa så kunde parterna till sist enas om att turas om. Varannan kväll. (Varför jag inte ligger i mitten? För att jag ska kunna ta mig upp ur sängen måste jag först rulla över till sidoläge och jag vill ju inte rulla över sovande barn hur som helst..) Fortsättning följer…

På bilden: barnen från Frostmofjället :)

Julgransplundring

Nu åkte den ut. Julgranen. Det var ungefär hundra liter barr på golvet där den stod, samt i små koppar och på små fat lite här och där i huset. Granbarren hade nämligen inspirerat småflickorna att börja koka mat. Det låg också barr lite strategiskt utplacerat (läses överallt) på golvet där de små kockarna förflyttat sig med matleveranserna  Så, det fanns liksom inget att fundera på. Granens öde var tillbaks ut i kylan! Jag hade annars tänkt att den skulle få vara med några dagar till, men jag måste erkänna att det blev ganska skönt när den var borta ändå. Av bara farten så plockade jag ihop de få tomtar och annat juligt som var framme också. Nåja, allting är i alla fall ihopsamlat på ett bord i rummet. I morgon ska det förpassas till kartonger och in i förrådet. Stakar och stjärnor åker också bort, sen är det bara att vänta på våren =)

Efter vårt “städryck” så var det middagsdags och åhhh vilken middag säger jag bara. Mums! L-E hade gjort Per Morbergs oxrullader med gräddsås och till det avnjöt vi, välförkänta efter julgransplundringen, ett gott rött vin. De här rulladerna är verkligen goda, fyllda med morot, lök, cornichoner och bacon. Sååå gott! Förresten, jag provar att lägga in en länk till receptet http://www.recept.nu/1.284927/per_morberg/varmratter/kott/per_lagar_oxrullader_med_graddsas Hoppas det funkar, provlaga, ni kommer inte att ångra er!

Nu är det dags för bedtime. I morgon är det verkligen vardag på riktigt. Då ska barnen till dagis och vid sju-halvåttatiden ska vi vara klara att åka med pappsen ner till verkstan där min bil fått stå inne i värmen över helgen för att tina upp. Både Fanny och Lova har sovit gott till åtminstone nio varje morgon under jullovet. Jag bävar för morgondagen och hoppas att den här kylan ger sig snart!!!

Kallt!!

Det börjar bli lite tröttsamt med den här extrema kylan, men det är verkligen kallt när man mitt på dagen tittar ut på termometern och tänker; “ojdå, bara –20 nu!” Nåja, någon dag, vilken dag som helst, så töar det säkert igen och vi kan klaga på det istället. Om man vill tänka positivt, och det vill man ju såklart, så skiner solen från en klarblå himmel och det är riktigt fint och gnistrande att titta ut på härligheten här inifrån huset. Och det märks att vi går mot sommaren. Dagarna blir längre. Det är faktiskt ett annat ljus redan, lite vårigare. Eller..? Joo, så är det..och på mitt matbord står det en vas med tulpaner. Det finns hopp!

Julen är dock kvar hos oss än. Jag har inte riktigt orkat tröttna på den ännu fast jag märker att de flesta redan har städat ut både gran och tomtar och hängt upp vårgardiner i sina fönster. Nja.. det får vara några dagar till. Vore skönt om det blev liiite mildare så man iaf kan ha ytterdörren öppen den stund det tar att bära ut granen, utan att få frost på hallgolvet. I ärlighetens namn så har vi inte mycket att plocka undan heller. Är inte mycket för den röd-gröna julen utan jag föredrar den vit-beigea, med inslag av lite rött. De vita köksgardinerna hänger där de hänger. Både före, under och efter julen. Mycket praktiskt! =)

Nu, är det dags för en liten promenad ut till postlådan sen blir det en kopp kaffe!

Nästan vardag

Ja, idag är det måndag och arbetsdag. Det är motigt att komma in i rutinerna. Småtjejerna har dock lov från dagis den här veckan med. Pappa är tillbaks på jobbet och jag har åtminstone tagit mig i kragen och sett till att tvättkorgarna är så gott som tomma samt skickat iväg ett par mail som har med jobb och ansvar att göra, så liite nyttig känner jag mig. Men än är vi inte riktigt  tillbaka i vardagslunken för i morgon är det trettondagsafton. Då ska vi äta kräftor =) Fina svenska kräftor, egenhändigt uppfiskade av goda vänner och levererade till oss som tack för hjälpen med specialskriven text och musik till ett bröllopspar. Inte illa! 

Jul och Nyår

Nytt år och nya upplevelser=) Julen passerade lugnt förbi. Julafton firades hemma i lugn och ro med barn och mågar. Förmiddagen inleddes med “grötlunch” och julklappar tillsammans med Sofia, Johanna och Ewa. De fortsatte firandet hos Ewa och Jan. Vår dag fortsatte med mat och julklappsutdelning tillsammans med Sara och Elin som anlände från Bingsjö där de tillbringat ett par dagar med pappa Micko och Pia. Mot kvällningen dök deras killar Jocke och Kristoffer samt Kristoffers bror Johan upp och det blev sällskapsspel och lite sång och musik =) Trevligt, trevligt!

Juldagen for vi vidare till Brunnsberg och anslöt oss till syster yster med familj som redan installerat sig hos “mormor”. Där blev det dans kring granen i bystugan med godispåsar till barnen från det tjugotalet tomtar som dundrade in till sedvanlig dans. Där spelade pappa med Kritzers,  iklädda tomteluvor såklart. Fanny ville inte dansa (lite rädd för tomtarna och med långdragen förkylning med hosta) Lova dansade tillsammans med Sara och kusin Oskar med mamma Malin, men när tomtarna dundrade in och stampade hårt i golvet och hoppade vilt, då valde hon att titta på dansen på avstånd. (Brunnsbergstomtarna är vida kända för sin vilda juledans kring granen, som för övrigt är fastknuten i taket för säkerhets skull)

   

Juldagskvällen var lugn med mat och lite sällskapsspel innan det  bryskt avbröts av en tur till akuten med Lova. Lova, Fanny och kusinen Evylina skulle sova i mormors utdragssoffa. Där var det förstås lite bus innan läggdags och Lovas armbågsled blev dragen ur led (för andra gången i hennes liv) Hon har tydligen lätt för just den här skadan. Efter lite väntan, röntgen och ytterligare väntan, och ett försök av en läkare att dra armen rätt så dök tack och lov Lovas förra läkare upp och med ett enkelt handgrepp vred han leden i rätt läge och vi kunde åka hem, i storm och snöyra. Lova sov som en stock efter äventyret och var bara att bära in i sängen. Då var klockan vid fyra på annandagens morgon och vi övriga stupade också i säng.

Nyåret firades  i hemmets lugna vrå. Sara och Jocke var på kryssning. Elin firade med sina kompisar och Sofia och Johanna firade med sina kompisar. Kvar var vi med småttingarna. Det blev lite memoryspel och en pulkapromenad vid elvasnåret, vilket de tyckte var “ett riktigt äventyr” De höll sig tappert vakna till tolvslaget då vi smällde av lite raketer och skålade in det nya året. Sen var det lite soffamys med varm oboy i soffan och ganska omgående gonatt ;)

   

Nu ser vi fram emot ett nytt år… Det är ju så, att det känns lite som en nystart, eller hur? Har man klantat sig, så har man liksom chans att rätta till det nu. Att göra på ett nytt vis. Löftena man gav vid förra årets början kan man ge på nytt igen. Ny chans! Här ges dock inga löften. Och året får gärna bli som det förra. Tycker att vi får tacksamma, att vi har det så bra. Vi saknar egentligen ingenting. Det vi önskar är väl i så fall en riktigt varm och fin sommar!!! För övrigt är vi nöjda…nåja, vi kanske struntar i den här evighetsförkylningen med evighetshostan ifall det är möjligt…

Ett riktig gott nytt år önskar jag till er alla som läser min blogg!