Spindelprat

Gamla människor pratar med djur, tror jag mig ha märkt. Jag menar inte hundar eller katter utan djur som nästan inte räknas till djur. Som spindlar. Igår pratade jag med en spindel. Det är verkligen helt otroligt!! Inte för att jag ser mig som purung precis utan för att jag nästan lider av spindelfobi. Nästan, för att jag klarar av att vara så nära dem att jag kan slå ihjäl dem om jag är utrustad med ett stort tillhygge. Men igår så sa jag några ord till en förbipasserande spindel. Jag satt ute och drack mitt kaffe och den här spindeln kom linkande, dock i rask takt ändå, förbi mig. Min första impuls var verkligen att drämma till den med min sko, men jag hejdade mig. Jag är ju aningen skrockfull också, och det var ju kanonväder igår. Vem vill vara orsaken till att det förbytts till ösregn. Inte jag! Här kom den alltså linkande, på sju ben. Visst har väl spindlar åtta ben?? De har ju i alla fall jättemånga ben vet jag. Så jag sa så här ungefär; "men ojdå vad har du råkat ut för då?" jag hörde inte vad den sa...den pratade tyst och jag ville inte lägga mitt öra intill. Där går gränsen. Han försvann till sitt och jag gick in och hämtade en kruka lavendel och ställde ut till fjärilarna. Jo jag sa några ord till dem med, typ "kom och ät, här finns prima lavendelnektar". De här insektsdiskussionerna kanske beror på att jag dagen före var sängliggande i feber, eller också håller jag faktiskt på att bli riktigt, riktigt gammal! Jag vet faktiskt inte. Nu har i alla fall potatisen kokat så nu är det dags för middag!