Nästan två år senare..

Vi fortsatte väl att njuta av köket kanske. Som i den där visan om fader Abraham - "..åh han åt o drack, å han åt o drack, fyra getter hade Abraham.." Nåja, vi vi gjorde lite annat också mellan skrovmålen. Renoverade vidare. Tjejernas rum, check. Vårt sovrum, check. Så byggde vi ut altanen lite grann och satte dit en badtunna och så badade vi och njöt. Reste lite grann och så rullade det på.

Nästa projekt som står på tur är teverummet med en heltäckningsmatta med så många år på nacken och så många maträtter, vin- och oboyskvättar i sig att man törs inte ens tänka på det!

Men nu först är det snart jul och det ska firas förstås. Planen är enkelt, mysigt, ingen stress, och lagom med paket. Det brukar alltid på något vis spåra ur lite grann. Kanske för att man är lite dålig på att göra saker i tid och då är det nästan oundvikligt att inte stå där i elfte timmen, lite svettig och med lite panik inför allt man glömt som man tänkt fixa.

Som sagt. Fyra getter hade Abraham. Det har inte vi. Däremot hade vi helt plötsligt en påskhare i vår gran ute vid slagboden. Ljusnätet som vi efter lite trixande äntligen fick på plats, hade ändrat skepnad häromkvällen när det stormade som värst. Först vräkte det ner snö, över det hela. Så kom regnet och så kom stormen och då var det kört. Det vackra stjärnfallet i granen intog formen av en kanin. So far so good. Det hade man kanske kunnat stå ut med, men nu har det blåst vidare och nu ser det dessvärre ut som en...ja, för att uttrycka det fint, en fallossymbol. Sa till dottern som kikade in här igår kväll att "-imorgon måste jag verkligen ut och få upp det där.." (syftade alltså på nätet) Ja..eller få ner det replikerade hon. Jovisst, det såg faktisk ut som ett präktigt stånd där i granen...

Vi hörs, om inte inom det snaraste, så säkert om ett par år eller så!

del 2

..vad hände? Målade vi in oss i ett hörn där i köket?? Snart tre år sedan det stod; "fortsättning följer" där under renoveringskaoset. Nåja,vi fick ett fungerande kök till sist. Efter den sommaren, då vi kokade makaroner i tvättstugan och hade det verkliga köket i Ikeas “kitchen home planner”, så kändes det underbart när allt äntligen var på plats. Och sen har vi i princip varit där i köket sen dess. Ja, faktiskt i snart tre  år nu ungefär så har vi hängt där. Lagat mat och suttit där och njutit av att det äntligen blev på riktigt.

Inte riktigt så var det. Det blev helt enkelt en paus och till sist hade jag glömt mina egna inloggningsuppgifter, försökte reda ut det och misslyckades, blev arg och så rann det ut i sanden.

Men nu har alltså skrivlusten kommit krypande igen, så i väntan på att min bok, den stora bestsellern ska bli klar, så bloggar jag lite under tiden. Välkommen till mitt i livet, del 2. Boken? Behöver bara en idé först så...det ska väl inte va så svårt..

Onsdagkväll i timmerkojan

..lite så känns det. Vi renoverar köket för fullt. Och således har vi inget kök alls. Ett rum med rör som sticker upp ur golvet och kablar som sticker ut ur väggarna. Ett nymålat köksfönster dock. Inte illa ändå. För övrigt så har vi ett provisoriskt “sommarkök” i tvättstugan där vi klämt in spisen och kylskåpet. “Sommarkök” låter liksom lite mysigare och finare än “nödkök  med diskmöjligheter i tvättho” Nåja, den som väntar på något gott..osv osv. Ikväll är det extra festligt i timmerkojan. Vi har skjutsat pappa, tillsammans med Lennart Möllberg, till Orsayran för att de skulle få gå omkring och spela och ha roligt med andra musikanter. Jag och ungarna har myskväll med coop-pizza, “köp 2 för 44 kr” Det är till den nivån matlagningen sträcker sig när man har ett sommarkök med 0,2 kvadratmeter arbetsyta. Hej å hå!  Vi blev mätta iaf..och coops kebabpizza var inte såå tokig! (Med ett glas rött slinker det mesta ner)

“Sommarköket” Observera den fiffiga stand-inlösningen för  hushållspappers-hållare!

To be continued som det brukar stå på slutet..

Sen sist…

..så vi åkte till Turkiet. Mamma fick såklart “findricka” på planet och alla var nöjda. 

Vi åkte till Marmaris och dess heta sand och värmande sol. Vi badade, solade, åt gott och drack gott och bara slappade. Vi åkte “dolmus” till grannbyn och åt gott på fin restaurang där vi blev försäkrade att inte oroa oss för hemfärden; “Georgio skjutsar hem er, ni behöver inte betala” Det är det som genomsyrar Turkiet och dess turistorter. Deras otroliga gästfrihet och känsla för service. En vecka med garanterad sol och värme.

Fina familjen Bosse var med…

..Bosse badade och åt middag, drack Efes nej jag menar äppeljuice och åt chokladglass. Allt med stor förtjusning!

Fanny gjorde sandhjärtan och vi njöt vid havet!

Farbror Bengt och tant Agnetha hängde också med. Bengt skulle såklart ha allas vinglas hos sig. Det var inte lillbrollan med på alls. All inclusive har den inverkan på farbröderna…

Efter en vecka åkte vi hem. Varför vi nu gjorde det. Vi kunde väl ha stannat där några månader. Nej vi ville nog hem och fira avslutning i förskole- samt förstaklass. Vi ville hem och få semester så vi kunde börja riva gamla sunkiga köket och få ett nytt, fräscht med med lite mer plats att förbereda middagen på än 80 cm bänkskiva. Antagligen var det därför vi ville hem. Istället för att stanna kvar i ljuvliga Turklandet och gå på “hamam” och bli renskrubbade och masserade dagarna i ända. Men vi kommer tillbaka en annan gång..

Mammor och superhjältar

Just nu vill jag bromsa tiden lite grann. Jag tar gärna första juni igen, om en månad. Härliga sommardagar passerar i raketfart och jag vill att det ska vara sommar för evigt…

Vi har firat årets viktigaste dag. Mors dag! Då åkte jag och mina “äldstingar”, som också numera kan titulera sig som mor, till Borlänge och kupolen där vi shoppade och fikade. På vägen dit svängde vi av och tog “turistvägen” över Tällberg.

Våra magar knorrade och vi var inställda på frukost. Hotellen låg tätt men tyvärr passerade vi runt klockan tio och inga, inklusive Hotell Dalecarlia, hade lust att rucka på att plocka in frukostbuffén exakt klockan tio. Inte ens för tre hungriga mammors skull. (liite dålig service tyckte vi) Häpp!

Det blev brunch i Borlänge! Under vår väg lyckades vi även hamna i en tipspromenad…

..annars har det eldats en och annan brasa och skolan lider mot sitt slut. En förskoleklassare ska upp i ettan och en förstaklassare ska upp i tvåan. Sen helt plötsligt så ska de ta studenten!

Igår var vi på biblioteket på vernissage. Det var utställning av teckningar på superhjältar som eleverna i ettan och tvåan gjort, samt för de som ville, så var det också catwalk där superhjältarna fick tillfälle att visa upp sig i  sina egenhändigt gjorda superhjältedräkter som de tillverkat av skräp. Det här projektet har de haft i skolan, under ledning av konstnären Hanna Nielsen. Vår egen superhjälte ser ut så här;

I natt har vi en annan superhjälte på besök. Bosse som sover över när hans mamma Sara firar att tentan i juridik är avklarad. Själv ska jag försöka skriva en spalt. Packa min väska och betala månadens räkningar. På tisdag lyfter planet mot Turkiet för en veckas total avkoppling! Vi ska på sin höjd lyfta ett finger för att få en efes till vår solstol. Det blir bra det!

Livrädd..

I morgon ska jag göra något jag är livrädd för. Jag sak gå till frisören. Eller åka ska jag. Direkt efter arbetet ska jag sätta mig i bilen och åka med bultande hjärta till frissan. Inte till min vanliga snälla frisör som jag efter många år litar på. Nej en helt främmande människa ska få sätta saxen i mina små tunna testar. Det är kris, min frissa har semester. Va?! Frisörer ska väl inte ha semester!! Det är ju JAG som ska på semester nu och behöver “akutfixastill!!” Så, med bultande hjärta och blossande kinder åker jag alltså till avrättningen imorgon. Så känns det. Eftersom jag lätt trasslar till det när jag ska förklara hur jag tänkt mig så tänkte jag ta med en bild. Men jag hittar ingen riktigt bra. Eller jo, men jag har tyvärr inte hår nog för de “braiga” frisyrerna. Annars var ju den här rätt så originell…

..fast då måste man nog ha en haklinje. Samt ett fågelhuvud uppe på sitt eget. Jag har varken eller! Häpp!

Semestergarderoben räddad

Här var det inte mycket skrivet på sistone. Det blir väl så när våren kommer och man är ute och påtar i trädgårdslanden, ansar buskar och krattar och grejar (läses: när man inte ids skriva och inte ids kratta så mycket heller, bara börjar och sen slänger krattorna och bestämmer sig för att grilla korv istället. Och ta ett glas rött. Eller två. Möjligen tre) Måndagens outfit såg i alla fall ut såhär…

..en käck knytklänning i tålig bomullskvalitet. Storlek “One zice”, passar således hela familjen. En riktig semestergarderob med andra ord. Den finns för närmare beskådan i omklädningsbåset på röntgenavdelningen på Mora lasarett. Blir ni sugna på att prova den så ta kontakt med en rask dam som pratar muminspråk. Det var nämligen hon som beordrade mig att hoppa i den här figursmickrande dressen innan hon tryckte på mig ett par hörlurar med skrapig musik och skjutsade in mig i i tunneln för en serie bilder på min ländrygg. Nu återstår att se vad som visades på dem. Hoppas det bara syns en helt frisk om än ovanligt stel rygg, fotograferad i skikt.