Värme

När man sitter där och inte bryr sig att det ösregnar, stormar och åskar. Man njuter av ett glas vin och lite kortspel med familjen. I rottingstolar runt ett bord, under tak, där vid poolen.  Livet är där, just då och man behöver inget annat. Man behöver inte ett hus med ett fullsmockat förråd, ett garage med allt instuvat förutom en bil. Man behöver inte en vind full med kartonger med allt möjligt som man inte saknar i. Man behöver inte garderober fulla med med kläder som inte används. Det är så mycket som man inte behöver...

Det man egentligen behöver för att få frid och ro i sitt sinne är ju faktiskt havet..med sitt salta vatten som gungar dig..sanden under tårna.. lite mat. Badkläder, en shorts .. nån t-shirt. En varm tröja när det kyler. Och så det lilla kruxet, ett jobb för att få in lite kulor till brödfödan.

Jagar för mycket, efter för mycket.? Så tänker vi alltid när vi befinner oss på de här underbara platserna. När inget annat existerar än att njuta livet, då får man perspektiv...man börjar fundera vad det är man jagar. Varför tragglar man vidare i kylan som man hatar, för att få ihop pengar så att man har råd att åka till havet, solen, värmen som man älskar, njuter av, mår så bra i.. där till och med åskvädret är njutning. Varför säljer man inte rubbet och drar? Vad är det som håller en tillbaka? Vilka är målen som hägrar?

Människan är en konstig varelse....

Kanelbullens dag

Idag tycker jag att jag fått mycket uträttat faktiskt. Började dagen väldigt långsamt, med sovmorgon och frukost som varade i ungefär två timmar. Så blir det när man fastnar i en intressant tidning till morgonkaffet. Till sist kom jag igång så smått, fräschade upp köket som såg ut som ett smärre bombnedslag, torkade golvet och satte upp julgardinerna. Ja nu är det inte gardiner med tomtar och julegranar på, utan ett par helt stillsamma, grå linnegardiner som brukar sitta uppe typ oktober till juni. Då tas de ner och får lufta sig lite innan det är dags att sätta upp dem igen.

Fortsatte med lite elarbete. Hade en fönsterlampa utan kontakt och utan av/på-knapp. Så fram med lite verktyg och efter lite pillande så var lampan på plats. Borstade av mig på händerna, det är väl så hantverkare gör tänker jag..,  och kände mig lite lagom kaxig.  

Så var det eftermiddag och resten av familjen stormade in. Dagens kändes perfekt för lite grillning så sagt och gjort, det blev lite fredagsmys såhär på torsdagskvällen. Till och med den äldre av tonåringarna i huset smittades av den goda stämningen och erbjöd sig att göra en "riktigt god sallad" till maten. Ja ni hör ju själva vilken perfekt dag jag haft. Alla som någon gång har haft en tonåring vid sin sida vet ju att när de erbjuder sig själva att utföra en syssla. Då är livet på topp. För hela familjen.

Ja, och någonstans där så slog jag till och satte en bulldeg. Häpp! Kändes inte supergenomtänkt när alla, utom jag, tackade för sig och gick för att smälta maten i soffor och sängar här i huset. Nåja, egentid är inte heller så dumt och här sitter jag nu strax före midnatt med 100 nygräddade bullar!

Trötta dagar

Ah, vissa dagar alltså. Redan innan man slagit upp ögonen så känner man att det här, det här är en dag när man inte vill umgås med folk. Såna dagar känns det extra tufft att man har valt ett serviceyrke för att tjäna in brödfödan. Man sitter där vid den stora koppen kaffe nummer två och undrar hur man tänkte liksom. När man bestämde att man absolut inte ville jobba på fabrik. Sitta med hörlurar på sig vid ett löpande band och kolla så att ingen misslyckad mutter, eller vad som nu produceras, smiter förbi. Just såna här dagar kan just det kännas som rena, rama drömjobbet.

Men bytt är bytt, kommer aldrig mer igen eller vad man nu säger. Hursomhelst så kan man ju inte börja krångla och säga upp sig halvtimmen innan man ska börja, och inte kommer man väl att hitta ett löpandebandetjobb sådär hux flux heller. Nej, så man masar sig iväg helt enkelt.

Oftast är det ju så, att när man väl kommit på plats, när man fått beklaga sig lite för nån kollega, blir man genast lite gladare. Så blir man avbruten mitt i sitt gnäll av någon som ringer och vill dubbelkolla sin bokning. Den kommande gästen är trevlig och rolig och plötsligt sitter man där och skrattar högt. Sen är dagen igång och man är ruskigt tacksam att man inte bestämde sig för att söka jobb en regnig höstdag när allting kändes grått.  För då kanske man satt där vid bandet idag, med hörlurar på, stängde ute omgivningen och längtade bort.

Efter en dag som ändå blev helt okay (det bjöds på gofika till eftermiddagskaffet)

så säger jag over and out

Fortfarande mitt i livet

Då och då, med jämna mellanrum, faktiskt ganska ofta om jag nu får skryta lite, så frågar någon "har du slutat att blogga?? ..det var så himla kul att läsa" Ja, jag bloggade ju lite intensivt där ett tag, sen gjorde jag några försök att återuppta det hela. Jag hade glömt lösenord och allt men till sist trixade jag mig in igen. Bara för att skriva ett inlägg och sedan knäpptyst igen. Det är till och med så att jag själv är lite nyfiken på vad som hänt den här tiden. För det blir ju en dokumentation av ens liv det här.

Skummar igenom lite gamla inlägg och kommer ihåg saker som jag glömt, minnet friskas upp och här och nu bestämmer jag mig för att faktiskt ta upp den tråden igen.

Så gott folk, här är jag igen. Fortfarande mitt i livet vill jag nog påstå, trots att det vissa dagar känns tydligt att man numera antagligen är på andra halvlek och spelar.

Som idag till exempel. Jag var på vårdcentralen för att ta lite olika prover. Har i omgångar ätit järntabletter för dåligt blodvärde och nu kände jag mig lite halvrisig så bäst att göra en översyn. Sagt och gjort, men man börjar ju undra lite om man fortfarande är vid liv eller går på någon slags sparlåga, när de efter sex stick fortfarande inte kan få fram en droppe blod och temperaturen visar på 35, 8. Men det gick bra. Till sist fick de blod så det räckte. Jag har åtminstone inte feber, och blodgivare är nog inget för mig heller. Vad provsvaren annars visar får jag veta så småningom.