Våffeldagen

..igår dök Sara och Bosse upp för våffellunch. Sara gräddade, vi andra mumsade i oss…

 

..härligt gott med våfflor tyckte Bosse!

Påskoutfit

Lördagen flöt på fint. Jag uträttade massor, städade och stod i. När jag dammsög hallen var mannens jobbväska väldigt mycket i vägen. Till brädden fylld med hårda pärmar var den också. Jag slängde lite irriterat väskan åt sidan, mot trappen till övervåningen. På kvällen när jag i full fart kommer klivande och ska bänka mig framför fångarna på fortet så sparkar jag tån rakt in i väskjä…n!! Det var väskans hämnd på mig antar jag. Aj,aj,aj va ont det gjorde. Och det gick inte över. Jag hittade zonsalva bland mina medikamenter, som jag dränkte min stackars tå i. Men den fortsatte att göra ont som jefvulen så det var bara att härda ut. Så småningom domnade den väl bort och natten tillbringades med foten vilande högt på två kuddar.

Söndag morgon kom och försiktigt försökte jag röra på tån. Det gick sådär kan jag säga. Och när jag tog i den önskade jag att jag inte hade gjort det. Jag åkte till akuten med tån. Relativt snabbt kom jag in på undersökningen där en snäll farbror doktor undersökte min tå och sa “vet du va, vi tar helt enkelt den här lilla foten och stoppar in den i en röntgenmaskin” Det är så skönt att doktorer förstår att när man har ont i sin tå så känner man sig som ett ynkligt barn och bör behandlas som så! Två timmar senare fick jag röntga min lilla tå. Som visade sig ha en fraktur. Den ska självläka i omkring sex veckor och själva smärtan bör ha gett med sig efter två. Sjukskriven i två veckor. För en tåjäkel! Usch! Jag haltar omkring här hemma så gott jag kan. Det går, men tar lite längre tid med allting. Har jag satt mig vid datorn och glömt mina glasögon på sängbordet åtta meter bort så tar det typ tio minuter att hämta dem. Men, men man ska inte klaga. Det finns alltid de som har det värre! Det ska man komma ihåg. Och just nu får jag glädjas åt att jag ska fira påsk hemma, där det inte är så nog med klädseln. Det här är nämligen min påskoutfit vad gäller skobeklädnad. Skulle kanske inte kännas så kul att komma i rosa flufftofflor på fina påskfesten!

Blodbrist..wähäää

Jag har ringt mitt “desperate call” . Det blev till läkaren. Han skickade remiss till röntgen på/för/av (hur säger man?)  min rygg. Bra. Han (sjuksystrarna) tog blodprov. Omständigt nog i två omgångar. Alltså, jag är ju lite känslig vad gäller blod… Men jag har blivit duktigare med åren. Nåväl. De tog blodprov, och när jag fattade att det handlade om att ta i armvecket så sa jag vänligt men bestämt  att “då vill jag nog luta mig tillbaka i stolen en aning..” Systern riggade raskt om det hela och tog med mig in på ett rum där jag fick ligga ner i en säng. Efter blodprovet var det väntan i väntrummet. Efter en stund när doktorn haft sin betänketid så kom han på att han ville ha ett blodprov till varpå samma procedur utfördes. Ligga på britsen, blodprov i andra armen och vänta i väntrummet. (och faktiskt så är ju väntan lite av det värsta…) Det var järnbrist, som jag misstänkte (nuförtiden googlar man sig fram till vad har för krämpor) och nu har jag fått ett stort paket med tabletter. Har ätit i tre dagar nu och, tro  det eller ej, men jag undrar om jag inte redan börjar bli piggare?! Ikväll har jag dammsugit och städat badrummet efter jobbet. I pausen mellan skjutsar av barn till aktiviteter. I vanliga fall orkar jag knappt dricka kaffe samt skjutsa barn. Härligt om det hjälper. Jag hatar att vara trött när det inte är sovdags på riktigt.

För att återgå till  blodbristen..och att jag är “lite känslig när det gäller blod” Jag var på sjukan en gång med en av mina döttrar. Dottern var kraftigt förkyld och skulle ta en snabbsänka, ett blodprov i fingret.  Jag, den tappra modern, satt i stolen med barnet i knät, och systern tog blodprov på barnet och det gick hur bra som helst. Sen var det lite väntan….barnet ålade ur knät för att se sig omkring lite och, här kommer det. Mitt nästa minne av läkarbesöket; en desperat barnröst; “Mamma!!!!” ………………..jag tittar upp….ser taket och i någon sned vinkel mitt barn………jag sitter i stolen och hänger med huvudet över armstödet. När jag fokuserar blicken så ser jag  min oroliga dotter framför mig och på golvet ligger min plånbok. Jag rafsar snabbt upp min plånbok, tar min dotter i famnen och lugnar henne med att “oj mamma svimmade visst litegrann….” Nästa läkarbesök följde mostern med som stöd och mamman satt i väntrummet  och var “duktig” och inte svimmade. Dottern utbildade sig senare i livet till undersköterska. Vet inte om det hänger ihop på något vis..men ja…återkommer om effekten av “duroferon” (“järnmeducinen”)

By the way…Håkan Hellström. Kan det bli sjuttonde april så jag får höra alla nya låtar!! Tills dess så får jag nöja mig med “det kommer aldrig va över för mig” Vilka texter han gör…

Skrivbordsröra

..om mitt skrivbord stod i någon slags öppen kontorsmiljö på något slags arbetsplats så skulle jag nog snart ha arga lappar där, där det stod “din mamma jobbar inte här” Som en pik att städa upp.  Just nu samsas pappershögar, skärp, en burk med engelska kolor, olika sorters snören, kortlek, nagellack, nässpray, örhängen, några tidningar och en tumstock här på mitt skrivbord. Bland annat. Och som kronan på verket fyra koppar, ett glas samt en frukosttallrik. Men som med det mesta så finns det även två sidor att se på det här..

                                                                  ..det här tänket gillar jag!

Julosten

Att julen varar ända fram till påska stämmer faktiskt. Åtminstone här hos oss. Det är inte så att vi har tomtar och julstjärnor framme eller spelar Blue christmas för fulla segel, men jag åt precis upp det sista av julosten. En av dem. Vet inte vad det är med oss. Jag och min man. Vi lider av samma syndrom. Någon form av köpiver inför den stundande högtiden, blandat med extremt dåligt minne. Inför julen som var så köptes det ost i minut och parti. Mannen handlade ost och jag handlade ost och vi var till Köpenhamn och gick lyriska omkring på något slags matmarknad där dejlige danskar bjöd oss att smaka av fantastiska lagrade ostar som vi såklart köpte med oss hem. Vår kyl dignade av ost.

Förra påsken gick vi loss på lax. Vi köpte lax i butiken. Vi valde lax på något “giftcard” som gubben fått genom jobbet. Det var inkokt, kallrökt, varmrökt och gravad. Och så kom vi på att vi hade ju också beställt lax med vår lokale odlare. Såklart! Vi åt lax i flera veckor. Nu snart är det påsk igen. Kanske läge att skriva en inköpslista för att undvika ett helt berg med ägg..

Annars då? Vi har planerat in våra semesterveckor så nu ska jag ta med önskelistan till jobbet. En vecka är  inplanerad till Marmaris, Turkiet. Vi åker tillsammans med lilla Bosse och hans mamma och pappa, samt svåger med fru. Det ska bli riktigt skoj! 

..vi borde stå ut med det här en vecka!