Trötta dagar

Ah, vissa dagar alltså. Redan innan man slagit upp ögonen så känner man att det här, det här är en dag när man inte vill umgås med folk. Såna dagar känns det extra tufft att man har valt ett serviceyrke för att tjäna in brödfödan. Man sitter där vid den stora koppen kaffe nummer två och undrar hur man tänkte liksom. När man bestämde att man absolut inte ville jobba på fabrik. Sitta med hörlurar på sig vid ett löpande band och kolla så att ingen misslyckad mutter, eller vad som nu produceras, smiter förbi. Just såna här dagar kan just det kännas som rena, rama drömjobbet.

Men bytt är bytt, kommer aldrig mer igen eller vad man nu säger. Hursomhelst så kan man ju inte börja krångla och säga upp sig halvtimmen innan man ska börja, och inte kommer man väl att hitta ett löpandebandetjobb sådär hux flux heller. Nej, så man masar sig iväg helt enkelt.

Oftast är det ju så, att när man väl kommit på plats, när man fått beklaga sig lite för nån kollega, blir man genast lite gladare. Så blir man avbruten mitt i sitt gnäll av någon som ringer och vill dubbelkolla sin bokning. Den kommande gästen är trevlig och rolig och plötsligt sitter man där och skrattar högt. Sen är dagen igång och man är ruskigt tacksam att man inte bestämde sig för att söka jobb en regnig höstdag när allting kändes grått.  För då kanske man satt där vid bandet idag, med hörlurar på, stängde ute omgivningen och längtade bort.

Efter en dag som ändå blev helt okay (det bjöds på gofika till eftermiddagskaffet)

så säger jag over and out

Fortfarande mitt i livet

Då och då, med jämna mellanrum, faktiskt ganska ofta om jag nu får skryta lite, så frågar någon "har du slutat att blogga?? ..det var så himla kul att läsa" Ja, jag bloggade ju lite intensivt där ett tag, sen gjorde jag några försök att återuppta det hela. Jag hade glömt lösenord och allt men till sist trixade jag mig in igen. Bara för att skriva ett inlägg och sedan knäpptyst igen. Det är till och med så att jag själv är lite nyfiken på vad som hänt den här tiden. För det blir ju en dokumentation av ens liv det här.

Skummar igenom lite gamla inlägg och kommer ihåg saker som jag glömt, minnet friskas upp och här och nu bestämmer jag mig för att faktiskt ta upp den tråden igen.

Så gott folk, här är jag igen. Fortfarande mitt i livet vill jag nog påstå, trots att det vissa dagar känns tydligt att man numera antagligen är på andra halvlek och spelar.

Som idag till exempel. Jag var på vårdcentralen för att ta lite olika prover. Har i omgångar ätit järntabletter för dåligt blodvärde och nu kände jag mig lite halvrisig så bäst att göra en översyn. Sagt och gjort, men man börjar ju undra lite om man fortfarande är vid liv eller går på någon slags sparlåga, när de efter sex stick fortfarande inte kan få fram en droppe blod och temperaturen visar på 35, 8. Men det gick bra. Till sist fick de blod så det räckte. Jag har åtminstone inte feber, och blodgivare är nog inget för mig heller. Vad provsvaren annars visar får jag veta så småningom.