Jag säger grattis till min pappa som har stort kalas i himlen idag! Och med det så är det väl dags att damma av den här trevliga bloggen eller vad tycker ni.. När jag sist var här och plitade ner några rader så var det maj och jag var i färd med att plantera en ros. Den överlevde sommaren i alla fall. Nu snart återstår det att se vad den tyckte om att tillbringa vinter och vår i rabatten på Ripvägen 24. Antar att den kunde ha hamnat hos någon som bättre förstår sig på trädgårdar och dess invånare, och jag misstänker att jag har missat något med att täcka över med granris eller något slags skynke för den starka vårsolen som är på ingående. Men va fasiken. Det ska härdas i tid det som krokigt ska bli, som min mamma brukade säga.
Sommaren 2011..
..förutom att se hur rosen växte och blommade så tillbringades den största delen av sommaren faktiskt på jobbet eller i Brunnsberg. Där var vi, jag och min syster, och ibland delar av våra familjer och plockade och plockade bland allt som samlats under åren. Det skulle bli auktion och barndomshemmet skulle säljas. Det tog sin lilla tid men till sist hade vi ändå, var och en, tagit till vara på speciella saker och en del möbler som vi ville ha kvar. Kastat en massa skräp och sparat det som kunde säljas. Ibland kändes det som att man ville behålla allting. I nästa sekund var man så dödens trött på allt att man kunde ha offrat allt utan att blinka, bara man blev av med det. Mycket känslor var det förstås. Lite förvånande var det också att det här berörde så många utomstående, som egentligen inte alls hade med det att göra. Det upprörde att vi skulle sälja och att varken jag, min syster eller någon av våra barn skulle ta över gården efter vår mamma. Lite grann som att vi inte var riktigt kloka som gjorde oss av med det. Men det var såklart inget överilat och hastigt beslut. Och naturligtvis hade vi diskuterat saken med alla våra barn så att vi var säkra på att ingen av dem hade en önskan av att bosätta sig där. Så är det på landet, alla bryr sig, på gott och ont. Många minnen poppade fram i takt med att vi tog oss fram genom skåp och lådor. Till sist nådde vi dock en ände på det hela. Gården såldes och vi hade auktion på lösöret. Ett gott råd; samla inte på er så mycket saker, fortare än kvickt så behöver ni inte en endaste pryl! Trots mycket jobb med allt det här så hann vi såklart med mycket roligt den här sommaren också. 
Några av Brunnsbergstrollen flyttade till Västäng och Lias trollskog
..det firades midsommar med sång, musik, god mat och dryck. Elin anlände från Egypten och Evy hade gjort en silltårta som matchade perfekt till duken på vårt köksbord.
..mannen tog ledigt från familjen ett dygn och drog till Ransäter på spelmansstämma
Vi var “turister hemma” och tog en tur med MS Gustaf Wasa
Vi hoppade i land på långbryggan i Rättvik, där det var väldigt blåsigt. 
Sommar blev till höst…
..och så äntligen, den tjugonde september, så kom han. Som vi längtat och väntat, spända på att få träffa Bosse!
Just jag blev mormor till ett av världens underverk. Är inte det ganska fantastiskt?
Sitter med en nostalgitår i ögonvrån... =)
SvaraRaderaSå fint skrivet!